måndag 16 november 2026

Förlorade fyra miljoner på en månad

SVT skriver om Robert, 40, som blev spelberoende på börsen (eller om han var det redan innan), köpte hävstångsprodukter och till slut brände fyra mille på en månad.

En rätt meningslös siffra när vi inte vet hur mycket han hade totalt, som mest och efter att han kom ur sitt missbruk, men vi får väl förmoda att det gick käpprätt åt helvete och att han i bästa fall slutade på noll. Det är ungefär en månad sedan public service senast uppmärksammade spelberoende investerare, men jag tyckte ändå att Roberts fall var intressant att ta upp, av flera skäl.

För det första för att Robert är något så ovanligt som en människa som tar ansvar. Han skyller inte på börsen, banken eller någon annan. Ansvaret är hans och bara hans. Dessutom beskriver han sin jakt på pengar väldigt pedagogiskt för oss som inte drabbats.

”Hade jag inte förlorat de fyra miljonerna, så hade jag velat ha åtta miljoner, sedan sexton. Jag ville bara ha mer och mer och mer. Så det fanns ingen lycka. Det fanns bara hela tiden en strävan efter mer.”

Det i sin tur tror jag beror på att Robert hade ganska dålig koll på pengars värde. Han beskriver antalet miljoner som siffror, inte som pengar, och helt orelaterat till vad han faktiskt skulle kunna köpa för dessa pengar eller vilken ekonomisk trygghet de skulle kunnat ge. Bl a berättar han att han köpte ett soffbord för 17000 kr och det är uppenbart att han nu insett det idiotiska med ett sådant köp.

Jag hade velat veta mer om Roberts förhållande till pengar innan han hittade börsen. Jag skulle inte bli förvånad över om han kommer ifrån relativt knappa förhållanden där ingen lärde honom pengars värde och att hushålla med dem. Nu spekulerar jag fritt, men kanske pratade man tyst om pengar i Roberts barndomshem.

Jag är otroligt tacksam gentemot mina föräldrar att jag fick veckopeng/månadspeng och i tidig ålder fick möjlighet att hjälpa till hemma för en slant, ett fast belopp för att klippa gräset osv, och inte minst fick lära mig att när pengarna är slut är de slut. Brände jag månadspengen dag 3 blev det till att leva utan pengar i 27 dagar.

Det kan tyckas som helt skilda saker, att hushålla med en månadspeng på en hundring och att inte ta för hög risk på börsen så att man plötsligt tappar fyra miljoner, men jag tror verkligen att det hänger ihop. Jag tror att det finns beroendepersonligheter, att oturen kan leda till att man hittar sin ”drog”, vare sig det är opiater eller certifikat, men också att vi människor kan lära oss saker och hantera våra problem. Ibland är det dyrköpta kunskaper, för Robert kostade det minst fyra miljoner.

39 kommentarer:

  1. Är huvudet dumt så blir plånboken lidande då man aldrig skall vara girig oavsett vad det handlar om.Att göra en konsekvensanalys innan man gör något när det gäller ekonomi, hälsa och annat viktigt är något som alla borde lära sig redan i skolan.Jag skrattar åt de som förlorar pengar för att de inte vet vad de håller på med punkt slut!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att skratta åt människor som får konsekvenser av dåliga val ser jag ingen nytta av. Om de dessutom, som Robert, drar lärdomar av det och blir en bättre människa tycker jag att det hedrar honom. Särskilt eftersom han står för det och berättar.

      Radera
    2. Gäller "Att göra en konsekvensanalys innan man gör något" även alkoholkonsumtion, Peter?

      Radera
  2. Jag lider med honom.

    Som ung förlorade jag hela mitt sparkapital på en idiotisk optionsaffär.

    I kronor och ören var det inte alls mycket pengar, men där och då var det allt jag hade.

    Sedan dess har jag blivit en försiktig general.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du var inte ensam, Stockholms stad förlorade ca 450 Mkr på optionsaffärer i 1987, rubriker i tidningarna var något i stil med 800 miljoner. Tjänstemän bettade hårt, och optionshandel var nytt, inledes mitten på 1985, så de var tidigt ute.
      450 Mkr då 1987 är ju klart mer än en miljard idag i KPI, men avsevärt mer om man tittar på de tillgångar som måste säljas för att täcka bettingförlusten...

      Radera
    2. Jag gjorde också mindre lyckade affärer. Gäller att åtminstone dra lärdomar av affärer man betalat dyrt för.

      Radera
  3. Jag känner visserligen igen mig i att man vill ha mer och mer. Men att ta vilka risker som helst är ju däremot bara heldumt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Där och då såg han det nog inte som så riskabelt, gissar jag.

      Radera
  4. Amerikanska Nasdaq och NYSE Arca kommer ha öppet 23 timmar per dygn, måndag till fredag från 6 december 2026. Planerna är dygnet runt alla dagar i veckan. London samma från mitten på nästa år.
    Fast det här har redan råvarumarknaden och derivat hållit på med i åratal.
    Många artiklar är på ingång på SVT framöver med andra ord.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kommer ihåg när svenska börsen gjorde ett försök med kvällsöppet. Det var bara sega timmar då man sällan tjänade pengar, men ändå borde ha koll på börsen. Försöket avbröts ganska snabbt och vi får se hur det går med detta.

      Radera
  5. Jag följer inte SVT och kommer aldrig göra det av förklarliga skäl. Men har för mig du nämnt flera sådana inslag på senare tid?
    Då får man ju anta att steg 2 från de oberoende medierna blir att även illustrera andra sidan av myntet :) ( not)
    Dvs att du genom att vara sparsam kan bygga upp en rejäl skyddsvall mot oväntade händelser i ditt liv, just tack vare börs och marknadsekonomi. Hela vårt pensionssystem är ett utmärkt exempel på den saken, där Sverige var tidigt ute och för en gångs skull lite granna förutseende (speciellt i relation till övriga eu).
    Mvh Investeraren

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag länkar i texten till när jag uppmärksammade SR:s inslag med liknande innehåll, men jag tycker som sagt att detta skiljde sig tillräckligt för att ta upp det igen.

      Jag vill inte försvara några medier, men "du tjänar lite grann som blir mycket på sikt" är en rätt värdelös vinkel/rubrik.

      Radera
    2. Värdelöst? Visst är det ett tråkigt faktum att börsen gnetar på över decennier. Lite som färg som torkar, lika kul. Men vad är tråkigt med resultaten när du tittar efter 25 år?

      Radera
    3. Ingenting, jag menade bara att det är värdelöst som journalistisk rubrik. Folk vill mycket hellre läsa om någon som tappar fyra miljoner på ett ögonblick.

      Radera
  6. "Jag skulle inte bli förvånad över om han kommer ifrån relativt knappa förhållanden där ingen lärde honom pengars värde och att hushålla med dem."

    Förklaringen till missbruk är nog betydligt mer komplicerad än att alkoholisten eller spelmissbrukaren inte har kunskap. Deras hjärnor behöver stimulantia av någon anledning. Det är nog ett fall för psykiatrin snarare än kunskap om alkoholens skadliga effekter eller pengars värde.

    Tom-Hjördis

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det kan det vara, men jag ser rätt stor skillnad på att missbruka alkohol och pengar. För att utsättas lika mycket för alkoholfrestelser som man utsätts för pengar krävs att man jobbar som bartender.

      Radera
    2. Jag tycker din jämförelse haltar. Det handlar väl inte om att utsättas för pengar i största allmänhet utan om att utsättas för spel (lotterier eller börsen) om pengar.

      Tom-Hjördis

      Radera
    3. Fast spelmöjligheter finns ju överallt där pengar finns.

      Radera
    4. knappa förhållanden.... knappast om man har råd att spekulera bort 4 mille...

      Radera
    5. Anonym: du får se videon som länkats till nedan. De 4 miljoner som "försvann" var pengar han tjänat på börsen, som i grunden kom från vinst av villaförsäljning, köpt med banklån.
      /Christoffer.

      Radera
    6. Ja, hade han spekulerat bort fyra miljoner medan han fortfarande bodde hemma hos föräldrarna hade jag också förkastat teorin om knappa hemförhållanden.

      Radera
  7. Bra att killen klarade att sluta ändå. Alltså att han insåg att han var inne på fel väg. Det verkar ju åtminstone inte som att han blivit utblottad, det visar att han inte var totalt inne i sitt beroende, snarare att han insåg att det kunde ha blivit så.

    Det går att bli beroende av allt möjligt. Alkohol och andra droger, mat, spel, shopping, sex. Även arbetsnarkomaner räknas dit. Jag har varit på en s k "anhörigvecka" inom 12-stegsprogrammet där jag fick många insikter.

    Tror att risken att utveckla ett beroende finns hos väldigt många. Men också att den kan minska eller öka beroende på sånt som uppfostran och omgivning, sedan har en del sämre impulskontroll som gör dem mer sårbara.

    Kanske förvirrar det att man idag sällan pratar om sparande. När man istället pratar om investeringar och om att tjäna pengar på det blir det något annat än att spara för trygghet. Faktiskt mer likt spel.
    /Annette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag hade velat höra mer om siffrorna. Inte för att vältra mig i hans olycka utan för att få mer koll på vad som faktiskt hänt.

      Ja, mycket skit finns det, och det är nog svårt för oss som inte drabbats att förstå fullt ut.

      Du kan ha en poäng där. Jag tycker i och för sig att det pratas en hel del om sparande, men det är kanske i min filterbubbla. Alla får väl inte bankmejl flera gånger i veckan med uppmaningar om att pensionsspara osv.

      Radera
  8. "Jag skulle inte bli förvånad över om han kommer ifrån relativt knappa förhållanden där ingen lärde honom pengars värde och att hushålla med dem."

    Där håller jag inte med. Tror istället att en uppväxt under knappa förhållanden kan lära en både pengars värde och vikten av att hushålla med pengar. Men du kanske tror att alla som har ont om pengar är slösaktiga?
    /Annette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, jag tror inte att alla som har ont om pengar är slösaktiga, men har en känsla av att fattiga människor dels sällan har ett genuint intresse för pengar, dels att de ofta försöker mörka fattigdomen för sina barn och tänker att om vi inte pratar om det blir det inte uppenbart för barnen att vi har det skralt. Jag tror att det är ett misstag att tänka så, av flera skäl, men jag tror att det är vanligt.

      Radera
    2. @Sparo

      "dels att de ofta försöker mörka fattigdomen för sina barn och tänker att om vi inte pratar om det blir det inte uppenbart för barnen att vi har det skralt."

      Min erfarenhet är att barn som växer upp i fattiga familjer är medvetna om familjens ekonomiska situation. Barn förstår mer än man tror.

      Tom-Hjördis

      Radera
    3. Det tror jag med, men jag är inte säker på att föräldrarna fattar hur mycket deras barn får med sig.

      Radera
    4. Jag skulle snarare säga att det ofta är tvärtom. Barn som växer upp med knappa resurser lär sig tidigt att pengar inte växer på träd, eftersom de själva får känna av begränsningarna. Barn som växer upp i familjer med gott om pengar riskerar däremot lättare att få intrycket att pengar alltid finns tillgängliga. Att tro att barn inte märker när ekonomin är ansträngd är att underskatta hur uppmärksamma de faktiskt är.

      Radera
    5. Bägge varianterna förekommer säkert.

      Radera
  9. Får mig att tänka på följande lilla historia från Morgan Housel:
    At a party given by a billionaire on Shelter Island, Kurt Vonnegut informed his friend and fellow writer Joseph Heller that their host, a hedge fund manager, had made more money in a single day than Heller had earned from his wildly popular novel Catch-22 over its whole history.
    Heller responded, “Yes, but I have something he will never have - enough.”

    /Max

    SvaraRadera
  10. Alla gör misstag, men bättre göra med små summor eller läsa om andras misstag... det är billigare.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, de allra bästa misstagen är andras misstag :-)

      Radera
  11. Här intervjuas en knivbeväpnad Robert: https://www.youtube.com/watch?v=Q1qWtlio7SI

    Tom-Hjördis

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag såg det strax efter publicering. Har inte sett den själv än, men det har jag tänkt göra.

      Radera
  12. Min son sa alltid att spelberoende är inte ett enskilt moraliskt misslyckande, utan som ett strukturellt symptom på ett kapitalistiskt samhälle där människor alieneras från sitt arbete och söker en snabb väg ut ur ekonomisk press. Spelbolagen och kasinona utnyttjar arbetarnas desperation för att vinstmaximera, vilket i praktiken innebär en systematisk omfördelning av resurser från utsatta individer till kapitalägarna. En form av utsugning men på ett lite annat sätt än i traditionellt lönearbete.

    Karl Marx mamma

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lustigt ändå hur han alltid lyckades hitta systemfel och världsomspännande strukturer. Gjorde enskilda arbetare på 1800-talet aldrig individuella fel, allt var bara kapitalistiska system och grupperingars skuld?

      Radera
  13. Det var ju tur att en rådgivare var den som skötte intervjun? Eller? Max Matthiessen är inte direkt känd för låga, transparenta avgifter. Inte heller för att rekommendera enkla indexfonder av förklarliga skäl.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har fortfarande inte hunnit se den, men jag dömer inte ut en intervju pga vem som gör den.

      Radera