Jag gillar att laga mat och gör det ofta, men ibland har jag en övertro på hur mycket jag varierar mig i köket. Jag använder t ex två knivar, en vanlig kockkniv och en räfflad kniv för bröd och annat som lättast kapas med sågtänder. Men jag nöjer mig inte där. Jag har ett helt knivställ och ännu fler knivar i lådorna. Jag bara använder dem aldrig. Samma med sju av mina åtta saxar.
Mönstret går igen på allt
möjligt. Jag har en rostfri kastrull som används till det mesta. En
större för storkok och en gjutjärnsgryta kan jag också motivera,
men så har jag 3-4 till där jag ärligt kan säga att hälften
aldrig används, resten sällan. Vidare har jag kaffekoppar för fler personer än
jag skulle rymma i lägenheten, liksom bestick. Jag skulle inte bli
en gaffel kort om jag så lät bli att diska i tre månader.
Över till överkurs, de där grejerna man inte behöver alls. Visst kan det vara bra att ha en sil och en tratt även om jag inte minns när jag senaste behövde det. Men tre silar och fem trattar? En plättlagg som jag inte längre minns vilken släkting som lurat på mig. Och ”oumbärliga” instrument som den här tomatskäraren.
Längst in i den nedersta lådan har
jag en manick som kärnar ur och klyftar äpplen. Japp, ni gissar
rätt, behovet är lika stort som för buskisboxar på VHS. Jag fick
den i inflyttningspresent till min första lägenhet. Sedan har den
följt med från bostad till bostad, men dess historia slutar exakt
här.