Kul med krig?

När jag lyssnar på bekanta och läser vad folk skriver på Twitter får jag en känsla av att en del tycker att det är lite roligt med kriget i Ukraina. De bunkrar livsmedel och gnuggar sina händer över att andra drabbas på olika sätt, tappar pengar på börsen, får svårt att tanka monstertrucken osv.

Samma sak var det med Covid. Bekanta i Sverige ringde och berättade olika saker de hört om restriktionerna för mig i Norge. ”Nu blir du snart tvångsvaccinerad”, skrockade de skadeglatt. Kanske ligger det inte så mycket allvar bakom, men ibland känns det som att problem i världen är livsluft för de redan problemtyngda, så slipper de känna sig ensamma.

Förstår ni alls vad jag pratar om eller är jag ensam om att uppleva detta? På ett sätt hoppas jag det, men det tror jag inte. Och kanske är jag till del skyldig själv. Jag har bloggat om bunkrandet och försökt att hitta ljusglimtar där, och nog har jag med viss skadeglädje mejlat artiklar till svenska vänner där Sverige framstår som ett dårhus.

Men det finns ändå gradskillnader i helvetet. Det är en sak att de som tvingas jobba helg kan piggas upp lite av att det blir regnoväder när de ändå inte skulle haft glädje av solsken, men här snackar vi om ond, bråd död. Krig är ingen jävla fotbollsmatch.

Det är mänskligt att vara mänsklig, men låt oss sända en tanke till dem med riktiga problem nästa gång vi surar över bensinpriset eller utvecklingen av Rysslandsfonderna. Samtidigt, i en annan del av världen, dör människor och någon förlorar sin pappa, make eller dotter.

Bostadsstyling

När jag sålde min lägenhet anlitade jag en stylistfirma och det tror jag var en väldigt god idé. För 17000 kr fick jag dels en extern, kritisk syn på bostaden, dels möbler, tavlor, mattor, lampor och blommor i syfte att göra den mer attraktiv.

17000 kr är mycket pengar för en snåljåp, och för ett par dagars arbete. När jag sålde mammas lägenhet tiggde jag istället ihop bortskänkesmöbler och ställde även dit mina egna. Nu hade jag inte den tiden (jag bodde redan utomlands) och ärligt talat inte heller kunskapen. Ett exempel:

Före & efter.

Jag hade redan slängt ut mitt bord och satt in ett mer mainstream, men även det ratades av stylisten som valde ett runt bord som fick rummet att se större ut. Notera att gardinerna (som också ratades) i stylingversionen börjar i en skena vid taket istället för på en gardinstång några decimeter längre ner. Det ger rummet mer rymd och är ytterligare en detalj jag aldrig någonsin hade sett.

I det rutiga utrymmet till vänster hade jag en walk-in-closet, men stylisten övertygade mig om att istället göra arbetsrum av det. Själv hade jag arbetsrum i det som i original är sovrum. Inför försäljningen flyttade jag arbetsrummet till ”matrummet” (där jag hade haft sovrum) för att få ett större sovrum, men stylisten tyckte att jag absolut borde ha ett matrum, så det blev till att flytta skrivbord och dator en gång till.

Så i detta matrum har jag aldrig ätit, men däremot sovit i femton år och haft arbetsrum i två veckor. Även här flyttades gardinstången upp i taket. Samtliga möbler, tavlor, växter osv är stylistens, och visst hade jag kunnat skaffa sådana här idiottavlor (skriv i kommentarsfältet om du äger en ”bon appetit”-tavla så tar jag tillbaka och ber om ursäkt), men ska allt inhandlas kommer tusenlapparna att ticka iväg.

Kontentan är att om jag skulle gå igenom försäljningsprocessen igen hade jag börjat städa tidigare och definitivt anlitat en annan mäklare, men stylistkostnaden (13260 kr efter skatteavdrag) hade jag tagit en gång till utan att tveka.

Alla anställda har trumf

Jag har en kompis som blev uppsagd och återanställd på 80 procent. Hon konstaterade själv att detta inte skulle funka om inte hon och hennes kollegor ställde upp och jobbade övertid. Utan att hänga ut någon kan jag berätta att det här var i en bransch där företaget hade fått betala miljonböter om de inte lyckades klara sina åtaganden.

Kanon, tyckte jag. Då är det ju bara att ni vägrar övertid tills arbetsgivaren åter erbjuder heltidsjobb. Men nej, sa hon, ”då kan de beordra övertid”. Visst, men då sjukanmäler ni er. Det ger antagligen arbetsgivaren rätt att begära sjukintyg från första dagen. Antingen fixar ni det (läkare jobbar också på en konkurrensutsatt marknad) eller också låter ni bli, får varsin (för det här bygger på att alla livegna arbetstagare håller ihop) muntlig och så småningom skriftlig varning. Poängen är att arbetsgivaren inte har råd att spela det spelet.

Arbetstagare kan hitta nya jobb, men inget företag kan byta ut hela arbetsstyrkan på nolltid. Det tar flera månader att lära upp en ny, förutsatt att det finns någon som kan göra det. Cheferna har oftast bara ett hum om vad undersåtarna gör och har ändå ingen lust att lägga 40 timmar i veckan utöver sitt ordinarie arbete på att bli fadder. 48 barnmorskor sa upp sig och vips så började arbetsgivaren lyssna. Ja, vad hade de att välja på? Det fattas barnmorskor i precis hela landet och utbildningen tar närmare fem år.

Jag har hotat att säga upp mig ett antal gånger. Varje gång fick jag igenom mina krav. Så här i efterhand kan jag avslöja att jag inte hade tänkt sluta för hade jag velat det hade jag gjort det. Någon gång hade jag inte ens varit beredd att göra det, men jag lät tydligen tillräckligt övertygande.

Här kommer en sexistisk fördom på Internationella kvinnodagen. Den dåliga löneutvecklingen i en del kvinnodominerade branscher tror jag har en direkt koppling till att arbetsstyrkan inte hotar att sluta hur illa de än behandlas av arbetsgivaren. Gör det och ni ska få se på utveckling!

Chattrobotar

Först tog företagen bort telefonnumret. Det var tydligen en fördel att bara kunna erbjuda sina kunder att kommunicera med dem via internet. En fördel för vem? Knappast kunden. Men okej, jag är ingen telefonmänniska, jag gillar att mejla. Dessutom är det praktiskt att få skriftligt svar så kan de inte i efterhand påstå att de inte sagt det de har sagt.

Tacka vet jag direktkontakt.

Sedan ersattes e-posten av ett webbformulär. Opraktiskt att få fråga och svar på olika ställen, plus att jag också vill komma ihåg vad jag skrivit och när jag gjort det. Så då fick jag börja kopiera mina meddelanden till det egna e-postprogrammet så att jag fortfarande hade ett underlag.

Så ersattes webbformulären med en chattfunktion. Klart sämre. Stressigt att få länkar och frågor i realtid, men utan fördelen av att ha motparten i telefon. Är man i ett samtal måste de hjälpa en för att bli av med en, i en chatt kan det gå tio minuter mellan deras meddelanden och där sitter jag fast. Dessutom är det bara ibland chattutskriften går att få på mejl och det vet man aldrig innan, så det är säkrast att kopiera den, vilket är olika krångligt på olika chattar.

Nu har vi ändå nått peak vansinne när kundtjänstchatten ersatts med en chattrobot. Gärna med något fyndigt namn som påminner om företaget. Nordeas heter Nova, Skatteverkets Skatti osv, för såväl företag som myndigheter erbjuder nu denna ”tjänst”.

Är det någon som någonsin fått hjälp av en chattrobot? De fattar ju fan ingenting! Det närmaste vettig kommunikation jag kommit med en chattrobot var när jag ställde den retoriska frågan ”Är du idiot?” och möttes av en förnärmad robot som tyckte att jag hade en tråkig ton.

Nej!!!

När man inte sitter helt i skiten kan man kanske skratta åt detta. Det är t ex viss humor att Microsofts första chattrobot visade sig vara folkmordsförespråkande nazist, men ibland behöver man verkligen hjälp och då är det synd att företagets enda kontaktbara medarbetare nätt och jämnt klarar av att berätta öppettider och andra uppgifter som helt säkert ändå är lättillgängliga på hemsidan.

Men när jag läser att psykiatrin på Sahlgrenska utvecklar chattroboten Betsy som från och med nästa år ska hjälpa människor med ångest blir jag rädd på riktigt. Jag är varken psykolog eller psykiatriker, men jag skulle bli förvånad om chattrobotar botar ångest. Jag skulle snarare tro att de skapar den. Jag fattar att chattrobotar är billiga i drift, men vi kan inte automatisera hela samhället bara för att några framtidsforskare har förläst sig på AI-teorier.

Rapport från elbilsbubblan

Jag blev lite fascinerad av en insändare skriven av en ”Teslafantast” med rubriken ”Höj priset på bränsle till 100 kronor litern”.

Jag fick ett infall att scrolla killens sociala medier och kan förutom att konstatera att om man kunde utvinna säljbar energi av hat skulle hans Trump-hat motsvara två kärnreaktorer också dra slutsatsen att han enbart följer representanter för de fyra vänsterpartierna. I övrigt mest vänsterorganisationer, fler miljöpartiavdelningar än jag visste fanns och 3-4 konton som tillhör bidragsentreprenörstidningen ETC.

Den enda personen med rimliga åsikter jag hittar i listan är pokerspelaren Liv Boeree. Min gissning är att han inte följer henne för att hon är astrofysiker och förstår sig på vetenskap, men det kanske säger mer om mina fördomar. Jag tror hur som helst inte att han läst vad hon skrivit.

Varför nämner jag detta, för att en mer neutral eller högerlutande läsekrets ska förstå att han är tokig? Nej, och det vet jag heller inte om han är. Jag tror helt enkelt att han låst fast sig i sin politiska bubbla så hårt att han inte förstår var i det politiska landskapet han befinner sig. När han kallar dagens elpris ”sjukt billigt” och skriver att ”el har vi massor av överskott av” får han kanske inte så mycket mothugg som han hade fått i min bekantskapskrets.

Ändå konstaterar han själv vad som skulle hända om han får sin vilja igenom:

”En massa åkerier och bönder får lägga ner. Höjda livsmedelspriser med mera. Samtidigt en enorm jakt på att få fram alternativ och elektrifiering. Det skulle ställas om enormt fort. Elbilsförsäljningen skulle öka med 1000% varje år istället för 300% som idag.”

Själv funderar jag på några saker i debattartikeln:

”I dag lägger svenskar endast 2,4 procent av sin inkomst på bränsle i genomsnitt.”

I genomsnitt, var det ja. I stort sett ingen på landsbygden lägger så lite på jobbresorna. Tvärtom säger folk upp sig för att det inte ens är värt att pendla. Skulle NÅGON ha råd att bo på landsbygden om dieseln kostat 100 kr/liter?

”Dessutom är det så att fossila bränslen i världen subventioneras med 3 000-6 000 miljarder kronor årligen, samtidigt som det förnybara får långt mindre än hälften.”

Källa på det ;-)? Eftersom artikeln är skriven på svenska i en svensk tidning tänker jag ändå att det främst är Sverige han vill påverka. Vilka energislag straffbeskattas och vilka subventioneras i Sverige? Hade vindkraften fått bära sina egna kostnader hade det med all säkerhet aldrig ens byggts några fågelklippare.

Men okej, tror man att världen ska gå under i död och lidande om man inte avskaffar svensk åkerinäring och svenskt jordbruk (och tänker att människor på något mirakulöst sätt ändå ska klara sig från att svälta ihjäl) blir resonemanget antagligen helt logiskt.

Tradingmiljö

När jag på allvar skulle börja handla med aktier var jag sugen på att skaffa dubbla eller tredubbla skärmar efter att ha sett börsmäklares arbetsplatser. På den här tiden var det inte tal om Infront-terminaler eller liknande. Att få kurser i realtid var hitech nog och inte ens det var kostnadsfritt.

Men nu är jag rätt ointresserad av teknik och dessutom rätt dålig på det, så innan jag hade listat ut hur jag skulle kunna koppla samman flera skärmar till en dator insåg jag att det ändå var överkurs för mig. Inte ens när jag försökte mig på någon slags daytrading handlade det om hundradelar, och den tid det hade tagit mig att få en massa teknik att funka gjorde mer nytta att läsa på om bolag och om hur börsen i stort funkar.

Det viktiga för mig är att sitta bra vid ett skrivbord som är tillräckligt stort, framför en (!) skärm som är lagom stor och att ha vettig uppkoppling. Jag vill varken kritisera den som använder fyra skärmar eller den som halvligger i soffan med en laptop på magen. Funkar det för dem är det bra.

Själv skulle jag aldrig palla att jobba med bärbar dator i någon större utsträckning. För mig är laptop en dator med för dålig skärm, för dålig mus och – framförallt – för dåligt tangentbord. Ska det funka som arbetsredskap behöver jag ha en dockningsstation så att jag, åtminstone i mitt arbetsrum, har bra verktyg.

Och katter såklart!

Fyra skärmar säger mig mina fördomar används mest av dem som tycker att själva tekniken är rolig. Inget fel med det, som sagt, men strikt arbetsmässigt tror jag att det är ytterst få som behöver det. Eller?

Slut på pengar?

En effekt av kriget i Ukraina är att allt fler tar ut allt mer kontanter. 63 miljoner eller 34 procent merän väntat på en enda dag. Folk är tydligen rädda för cyberattacker.

Det ska vi nog vara, men inte bara nu utan alltid. När Bankomats vd säger att det inte är någon risk att kontanterna tar slut eftersom "bankomaterna fylls på kontinuerligt" kommer jag att tänka på Per Albin Hanssons uttalande om att ”vår beredskap är god”. Grejen är ju att i samma stund som man säger motsatsen blir beredskapen genast sämre. Kanske har Bankomatchefen rätt, men lek med tanken på att det finns risk att kontanterna tar slut, vad skulle hon säga då?

Att det inte är någon risk såklart. För i annat fall är det inte bara ett risk utan ett faktum. Orsaken till att pengarna tar slut är förresten oväsentlig. Det behöver inte ens finnas rationella skäl. Kommer ni ihåg när toapappret tog slut 2020 för att alla sprang och köpte av rädsla för att det skulle ta slut? Det kvittade att toapapper är en av få dagligvaror Sverige normalt är självförsörjande på, det tog slut ändå.

Då är toalettpapperskonsumtion ändå otroligt mycket lättare att räkna på. Det produceras exakt en rulle för varje rulle som förbrukas. Till skillnad från pengar som finns mångdubbelt fler på pappret än i verkligheten. Det är inte möjligt att ta ut mer än en bråkdel av världens pengar i kontanter.

Sen vet vi ju inte vart kriget tar vägen. Kanske blir det långvarigt och kanske blir det verkligen en massa hackerattacker. Skulle någon av storbankerna råka ut antingen för det eller för ett helt vanligt datorhaveri kommer bankomaterna gå ännu varmare än nu, och det är jag inte alls säker på att de klarar, hur kontinuerligt de än fylls på.