När jag lyssnar på bekanta och läser
vad folk skriver på Twitter får jag en känsla av att en del tycker
att det är lite roligt med kriget i Ukraina. De bunkrar livsmedel
och gnuggar sina händer över att andra drabbas på olika sätt,
tappar pengar på börsen, får svårt att tanka monstertrucken osv.
Samma sak var det med Covid. Bekanta i
Sverige ringde och berättade olika saker de hört om restriktionerna
för mig i Norge. ”Nu blir du snart tvångsvaccinerad”, skrockade
de skadeglatt. Kanske ligger det inte så mycket allvar bakom, men
ibland känns det som att problem i världen är livsluft för de
redan problemtyngda, så slipper de känna sig ensamma.
Förstår ni alls vad jag pratar om
eller är jag ensam om att uppleva detta? På ett sätt hoppas jag
det, men det tror jag inte. Och kanske är jag till del skyldig
själv. Jag har bloggat om bunkrandet och försökt att hitta
ljusglimtar där, och nog har jag med viss skadeglädje mejlat
artiklar till svenska vänner där Sverige framstår som ett dårhus.
Men det finns ändå gradskillnader i
helvetet. Det är en sak att de som tvingas jobba helg kan piggas upp
lite av att det blir regnoväder när de ändå inte skulle haft
glädje av solsken, men här snackar vi om ond, bråd död. Krig är ingen jävla fotbollsmatch.
Det är mänskligt att vara mänsklig, men låt oss sända en tanke till dem med riktiga problem nästa gång vi surar över bensinpriset eller utvecklingen av Rysslandsfonderna. Samtidigt, i en annan del av världen, dör människor och någon förlorar sin pappa, make eller dotter.