Jag tror att jag är en rätt bra kund.
Inte för att jag handlar mycket, men när jag väl är beredd att
slå till är jag påläst och vet vad jag vill ha – inget tjafs!
Jag är killen som reser mig upp två nummer innan mitt blir
uppropat, plockar fram plånbok, legitimation och ställer mig
beredd. Men detta gäller bara så länge motparten sköter sig. Den
senaste veckan har jag tre exempel på motsatsen.
Min
hemförsäkring är på väg att gå ut. Förra året köpte jag en
”boligpakke” för nyblivna husägare från mäklarens
samarbetspartner. Den var obetydligt dyrare än en vanlig
hemförsäkring och täckte dessutom in lite juridik och jox i
samband med husköp.
Nu ville samma bolag såklart sälja på
mig en vanlig hemförsäkring, och det hade de kanske fått om de
tagit kontakt och försökt sälja in den. Istället fick jag ett
mejl där det stod att snart kommer fakturan för nästa år. Jag
svarade med att ställa lite frågor, för nu ville jag jämföra dem
mot konkurrenterna. Inget svar, men fakturan kom. Efter den
behandlingen hade de fått vara bra mycket billigare än
konkurrenterna för att vara med i racet. Det var de inte.
Så köpte jag en trekilossäck med
potatis. Grön potatis, och det fick jag med mig från hemkunskapen
att grön potatis troligen utsatts för direkt solljus som gjort den
giftig. Jag fick ut en del oförstörd potatis ur säcken och den
kostade bara 20 kr totalt, men rätt ska vara rätt. Jag mejlade
butiken med en bild på färgprakten och kvittot varefter jag fick ett
presentkort på 100 kr. Helt klart värt arbetstiden.
Och så har jag beställt en slang. Den
kostade 999 kr, men fanns inte i butik och gick heller inte att
beställa till butik. Så jag beställde den med hemleverans för 699
kr, totalt 1698 kr. Leveranstiden var 5-10 dagar, men när det gått
tio dagar var transporten inte ens påbörjad. Det visade sig att
slangen skulle skickas från södra Sverige, så efter knappt två
veckor fick jag ett mejl från svenska Postnord. Postnord?! tänkte
jag. Det här kan inte sluta väl.
Och det gjorde det inte heller. Det
första mejlet sa att Postnord var på väg att hämta paketet från
Växjö. Fem dagar senare fick jag ett mejl att paketet nu befann sig
på en bil i Växjö. Jag svarade att om er chaufför snurrat runt i
Växjö i fem dagar vore det fint om ni kan be honom köra ut ur
rondellen i riktning Norge, för jag väntar på den där slangen.
Efter 26 dagar kom leveransen. Fakturan
skulle enligt leverantören betalas fjorton dagar senare, men
eftersom den skickades samtidigt som slangen var den istället på
väg att förfalla nu. Jag ringde leverantören och beredde mig på
att göra min första utskällning på norska. Till saken hör att
jag redan tidigare mejlat dem, ifrågasatt om de överhuvudtaget
tänkt skicka slangen och om de på allvar tycker att jag borde
betala nästan lika mycket för den urusla transporten som för
själva varan.
Det hade jag inte fått något svar på,
men antagligen hade de läst mejlen för nästan innan jag hann dra
igång kulsprutan sa kundtjänstmedarbetaren att de bjuder på
frakten. Som tack för hjälpen gav jag dem tipset att sluta använda
Postnord. Som svensk har jag (som nästan alla svenskar) svurit över
detta hopplösa företag hela mitt liv. Jag vet inte om det var för
att blidka mig eller om hon talade sanning, men svaret blev att de
ganska nyligen slutit avtal med Postnord och att de bara haft
problem, så hängde det på henne skulle avtalet rivas per omgående.
Och det borde de göra för endast genom
att kräva sin rätt och klaga på dålig service kan man få till en
förändring. Jag är t ex övertygad om att varför Posten är så
värdelösa är för att de så sent som för ett par decennier sedan
inte hade konkurrens. Posten behöll samtliga kunder alldeles oavsett om
de skickade eller krossade deras försändelser.
Så för allas skull, men mest för
din, var den besvärliga kunden. Konfrontera de som inte håller sina
löften och kräv kompensation. Ryt ifrån!