tisdag 8 oktober 2024

Bilverkstadshaveri

Jag skrev en krönika i Råd & Rön för kanske femton år sedan som gick ut på att det bästa med sociala medier är att de går att använda för att få rätt mot företag. Du kan gnälla dig blå, så länge du ändå bara når en chattrobot, eller en lågt avlönad växeltelefonist. Men genom att sakligt upplysa omvärlden, gärna på företagets egen Facebookvägg, om hur de behandlat dig som kund träffar de dem när det gör ont – i plånboken.

Någon som tagit fasta på detta är Citroen-ägaren Marie Elme som tappade bort sin bilnyckel och lämnade in bilen hos Hedbergs Bil i Malmö. Att ”utvecklingen” gjort att man ska behöva lämna in bilen på verkstad för omfattande arbete för att man saknar nyckel är en diskussion vi kan ha en annan gång, men så är det. Hedbergs Bil tog dock god tid på sig. När det gått elva månader utan att de var klara bytte Marie taktik. Istället för att klaga hos företaget skrev hon ett inlägg på Facebook.

Det tog skruv, företaget hörde av sig och blev tvungna att erkänna att deras (möjligen före detta) anställde hade klantat till det. Det blev ju inte Maries bil bättre av och när hon ett par månader senare följde upp med ytterligare ett inlägg hakade SVT på med ett reportage.


Rolf Hedberg?

Bilen är nu skickad till en ny bilverkstad och någonting säger mig att Hedbergs Bil börjar ångra att de inte gav detta ärende högre prioritet i ett tidigare skede. När potentiella kunder i framtiden gör en webbsökning på företaget kommer de mötas av rubriker som ”Varning för Hedbergs Bil i Malmö”. Det är dålig reklam som troligen aldrig går att tvätta bort.

26 kommentarer:

  1. Vilken historia, men vad bra att det verkade lösa sig till slut för henne.

    Jag har haft en liknande upplevelse med en bilhandlarkedja för länge sen, innan det fanns sociala medier.

    Det var inte förrän jag ringde till högste chefen och sa att jag skulle tipsa Sverker Olofsson på SVT:s dåvarande konsumentprogram Plus att de skulle intervjua mig om strulet som det hela löste sig fortare än kvickt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Helt rätt. Gör det personligt. Jag fastnade i en Bonniers-prenumeration där tidningen fullständigt sket i att jag sagt upp den. Jag letade reda på vd:ns mobilnummer, och meddelade att om han inte inom 30 minuter ger klart besked om att prenumerationen upphört, så informerar jag samtliga styrelsemedlemmar (jag hade tagit reda på namn och kontaktuppgifter), samt vd:ns chef. Tio minuter senare var problemet löst.

      Radera
    2. Jag har ett svagt minne av att jag mejlat eller skrivit brev med "cc: Sverker Olofsson, Uppdrag Granskning", men jag minns inte om det tog skruv.

      Det där att mejla högsta chefen vet jag att jag gjort med framgång åtminstone en gång. Det är så lätt för en kundtjänst- eller verkstadsmedarbetare att tro att han själv är kung och då kan han behöva en återkoppling till verkligheten.

      Radera
    3. Oj, det där har jag erfarenhet av. Har i ar skrivit brev till högsta hönset pa ett försäkringsbolag i Sverige, efter att jag upptäckte att jag hade gamla försäkringar därifran att inkassera. Som sagt, det tog ett rekommenderat pappersbrev för att fa de att vika ner sig. Om man inte har ett svenskt bank-id är det svart att fa kontakt. De där robotarna är fortfarande dumma i huvudet.
      /Annika

      Radera
    4. Det där med bank-ID känner jag igen från min första tid i Norge. Det är svårt att kontakta myndigheter här utan bank-ID, skriftligen nästan omöjligt. Om frågorna då gäller uppehållstillstånd hamnar man i ett rätt jobbigt moment 22, och detsamma borde gälla alla utlandssvenskar utan svenskt bank-ID i kontakt med svenska myndigheter.

      Radera
    5. Jotack, jag vet. Nästa grej att ta tag i är en försäkring fran Norge. Det finns ingen email-adress pa deras hemsida, sa det far bli ett nytt snigelbrev.
      /Annika

      Radera
    6. Tröttsamt! Och lite märkligt också. Väldigt unga människor kanske upplever det som normalt, men för mig är avsaknad av offentlig e-postadress hos ett företag tecken på att de inte vill gå att nås.

      Radera
  2. Hon borde hållit sig till generalorder "Köp aldrig franska bilar".

    SvaraRadera
    Svar
    1. En man som heter Ove! Haha, en favoritfilm.
      /Annika

      Radera
    2. Jag tror att det är en bra tumregel, även om jag kan se mig själv någon gång i livet köpa en Citroen 2CV.

      Radera
  3. Lugn, bara lugn. Snart kommer det att klassas som "hat och hot" att framföra dylikt på/via nätet och därmed beläggas med rättsliga åtgärder.
    Målet att webben/internet är till för företagen är klart uttalat, det ska användas för kommersiella sammanhang, dvs att kränga grejer. Det där andra som en del tjatar så mycket om, som yttrandefrihet och liknande, eventuellt för medborgare/människor, det kommer att förpassas till andra ställen.

    Så passa på så länge möjligheterna finns, även för den enskilde, att utnyttja det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. När det kommer till lagar och regler är bokstavligt talat ingenting omöjligt, men jag tror att det kommer ta lång tid innan det blir förbjudet att i sitt eget namn säga saker om ett företag som är sanna.

      Radera
    2. Nja, redan idag kan man åka dit för förtal, även om det är sant. Åtminstone i Sverige.

      Radera
    3. Ja, men knappast för att klaga på det arbete ett företag utfört för dig. I så fall kan man ju kasta allt konsumentskydd överbord.

      Radera
    4. Visst, men kanalen internet blir för företag. Du kan ju alltid skicka handskrivna pappersbrev, eller så kan du stå på en låda och ropa - fast se till att det inte är för mycket folk som lyssnar för då kan du bli arrangör av samling, och då blir det böter om du inte har sökt tillstånd i förväg.

      Förtalslagstiftningen gäller inte mot företag i Sverige, till skillnad mot (vissa) andra länder. Intressant att se att många tycks tro att när de ser tex kriminal-tv-serier från andra länder så tror de att de lagar som gäller i serien på något sätt även skulle gälla i Sverige. Det är väl därför det är så stort intresse för det kommande valet i USA i Sverige - många svenska tror väl att de får rösta i det amerikanska presidentvalet tisdagen den 5 november 2024.

      Radera
    5. Det är väl i nuläget ändå ganska långt ifrån att internet är en exklusiv kanal för företag?

      Ingenting i en tv-serie behöver vara sant ens för det landet. Manusförfattarens jobb är att göra det sannolikt. I krim gäller det allt från lagar till polisens befogenheter och inte minst bevisning.

      Att de får rösta i USA:s presidentval är det nog bara journalister som inbillar sig. Jag tror snarare att många svenskar tänker att utgången av valet påverkar dem så mycket att någon borde lyssna på deras åsikter. Jag tror varken på det ena eller det andra där.

      Radera
  4. 11 månader! Hur är det möjligt att vara så långsam.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, sätter de en gubbe på att jobba heltid med denna (och det är väl rimligt när det gått någon vecka) blir det ju runt 1700 timmar. Även om man räknar av lite tid för inväntande av reservdelar inser man snabbt att med en rimlig ersättning hade det blivit billigare att ge kunden en ny bil och skrota den hon lämnat in.

      Radera
  5. Nu hör ju detta till bilbranschen, så det verkar inte vara något konstigt alls? Jag menar se bara på hur branschen tänkt sig att framöver sälja enbart minst dubbelt så dyra elbilar (gärna i miljonklassen) som är dubbelt så tunga som fossilbilar.
    Vart tog kundperspektivet vägen där? Ja det sket de fullkomligt i naturligtvis.
    Mvh Investeraren

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag får erkänna att jag är dåligt uppdaterad på bilbranschen (som jag inte anser har producerat något vettigt på c:a 50 år), men har de inte omprövat det där en del nu, sedan det visat sig att väldigt många inte vill ha elbil. Jag tycker mig läsa om mängder av osålda elbilar mest hela tiden.

      Radera
    2. Det är inte bara elbilar som är nästan osäljbara. Även stora pickuper verkar svårsålda. Det verkar bero på att bilindustrin (åtminstonde i USA) slutat tillverka de billigare varianterna av en bilmodell. Kunderna har inte råd att köpa de dyrare utan behåller sin gamla bil eller köper en begagnad.

      Radera
    3. Det finns säkert även andra segment som gått dåligt i perioder, men det här med elbilar känns (för mig) som en större trend. Kanske för att storkunder som taxibolag och hyrbilsfirmor gjort totala omsvängningar från sina elbilsmål:
      https://nyheter24.se/motor/1225558-hertz-overger-sina-elbilar-for-dyra-att-reparera

      Radera
    4. Både biltillverkare och lastbilstillverkare (hej Volvo) har i sina år tidigare skrutit om hur de ska höja sina vinstmarginaler kraftigt, genom elektrifiering och att kunderna istället ska tvingas in i dyra hyresavtal. Visst, det där kanske fungerade så länge räntan var noll (och många inte insåg kostnaden), men nu är det i annan dager, när räkningarna kommer. Som sagt, märklig branch det där. Det är ju inte som om varken konsumenter eller åkare har enorma marginaler att i sin tur skicka över till tillverkarna istället.

      Radera
    5. Nej, för mig är det en gåta hur någon privatperson eller mindre företag kan köpa en helt ny bil. De är ju skitdyra!

      Radera
  6. Verkligheten överträffar dikten. Mannen med den vita Opeln tog med sig polisen till bilverkstaden efter tre veckor. Att behöva vänta tre veckor är ingenting jämfört med kvinnan med Citroënen som efter drygt elva månader fick hon reda på att bilen var obrukbar och rekommenderades att sälja den i delar.
    https://www.youtube.com/watch?v=-0njTr9zPEg

    Tom-Hjördis

    SvaraRadera
    Svar
    1. Opelkunden var även min första tanke när jag hörde om detta. "Ring maajj senn!"

      Radera