Det är något speciellt med pant, och i
samband med att priset höjts har pantburken fått en renässans i
media. Denna gång handlar det om Rickard, som i en ålder av sju
bestämde sig för att köpa sitt första hus för pantpengar genom att sätta ett mål på tio kronor om dagen.
På sätt och vis gör han sedan det,
som tjugoåring, åtminstone kontantinsatsen på hundratusen. Men
även om reportern gör vad hon kan för att hålla myten vid liv
visar en snabb huvudräkning att pantburkarna bara borde ha tagit
honom halvvägs, och det under förutsättning att Rickard, 7 år,
sparade allt till husdrömmen.
Men det är det jag tycker är
intressant med berättelsen. Jag tror inte att Rickard egentligen köpte
huset för pantpengar, fast indirekt gjorde han det. Pantburkar är
nog sällan vägen till rikedom, om man inte heter Burk-Curt.
Burk-Curt, samlare och stilikon.
De kan däremot hjälpa oss att tänka
rätt. Att ta med sina burkar till butiken, eller böja sig ner när
vi ser en, får oss att tänka kreativt och inse att alla belopp
räknas. Jag tror inte att merparten av Rickards pengar kom från
panten, men så började han handla med pokémonkort också. Jag
skulle inte bli jätteförvånad om han sålde grejer på nätet,
skaffade ett tidigt extrajobb osv.
För så funkar pengar. Om man sparar
dem man har och hela tiden letar nya inkomstkällor kommer de att bli
fler, och då är pantburkarna en komponent av många. Lite på samma
sätt som att den som börjar träna regelbundet troligen kommer att
vilja äta nyttigare och ta trapporna istället för hissen. Bäst av
allt är att detta kan påverkas. Vi kan aktivt gå in för att
förbättra oss på ett område, vare sig vi är 7 eller 77.
Bra jobbat Rickard.
SvaraRaderaNu blir det nya tag med ett hus som inte renoverats alls sedan 1970 - dvs 50 år av förfall. Det finns nog ingen ände på allt som behöver åtgärdas, får hoppas att han är händig med verktygen och inte har tummen i den berömda mitt-i-handen, för om han istället för att göra själv ska köpa tjänsterna blir det garanterat dyrt, antagligen lika dyrt som att köpa ett helt nybyggt hus, eller dyrare.
Som tur är har ju panten höjts nu i september med 100% för vanliga burkar, så förutsättning finns för Rickard att han kan få ihop till renoveringskostnaderna ;-)
Om han köpte det när han var 20 och nu är 32 har han nog kommit en bit på vägen ;-). Jag gissar att han redan sålt det.
RaderaVerkar så då reporten anger att de träffas i en lägenheten och att han är "mellan husköp".
RaderaTittar man på hans boendehistorik ser det ut att vara ett flyttande mellan olika lägenheter och annat boende med några års mellanrum. Kanske har ett samband med att hans företag är i fastighetsbranschen?
Eller att han upptäckt att boendet kan vara ett lukrativt sätt att tjäna pengar även privat, genom att köpa dåligt, fixa, sälja, repetera. Jag skrev själv en text för snart tio år sedan om hur jag tjänat 18000 kr/månad på mitt boende:
Raderahttps://sparosverige.blogspot.com/2016/10/jag-tjanar-artontusen-i-manaden-pa.html
Och det har nog inte blivit mindre galet sedan dess.
Burk-Curt hade varit glad för 100% i lönehöjning :-)
RaderaJag träffade aldrig honom, men har läst boken och hört hans kusin prata om honom, och min gissning är att glädje inte riktigt fanns i hans verktygslåda :-(
RaderaNär mina barn var små hade vi alltid en pantkasse hängande på barnvagnen, och när det var tillräckligt mycket köpte vi godis åt dem att dela på för pantslanten. Så inget sparande, men de fick redan med 4-5 år klart för sig sambandet mellan ansträngning och belöning, intjäning och utgifter.
SvaraRaderaSmart!
RaderaHaha, ja precis – pantburkar i sig bygger inga villor, men de bygger vanor. Och Burk-Curt… ja, han borde ju nästan få en egen plats i ekonomihistorien bredvid Warren Buffett.
SvaraRaderaExakt, det bygger vanor som i sin tur bygger förmögenheter.
RaderaAv det jag läst om Burk-Curt verkar det ha varit en ensam och bitter man, så även om jag imponeras av hans beslutsamhet tror jag inte att det var ett särskilt bra liv.
Food for thought. Jag tror det hjälpte mitt sparsamma sinne att jag fick ta hand om mitt eget barnbidrag i tidig alder. Fick köpa mina kläder själv och hantera fickpengarna. Nu behöver jag inte spara längre men det är svart att lära gamla hundar sitta, sa fortfarande kollar jag efter extrapriser. Fast nagon burk-Curt blir jag aldrig.
SvaraRadera/Annika
Ja, också jätteviktigt att ge barn månadspeng/veckopeng OCH när pengarna är slut får man vänta på nästa.
RaderaIbland roar jag mig med att titta på Lyxfällan. Det slår mig att
SvaraRadera75% av de som har kraschad ekonomi har när det varit som
jävligast fått låna pengar av sina anhöriga. Det stjälper mer
än hjälper.
Ibland måste man vänta på lön/bidrag innan man kan handla
något man villhöver. Har man då tur så kan villhöver ha gått över.
Ja, åtminstone om lånet gjort att man fortsatt att blunda. Om ens vanliga liv innebär att pengarna försvinner snabbare än de kommer in och man inte har en buffert att tackla det med så måste man ändra på något. Att låna pengar och köra på som tidigare skjuter bara kraschen framåt och när den väl kommer blir den ännu kraftigare.
RaderaDet ÄR fascinerande att vuxna människor kan gå i barndom över sin konsumtion. Nu-nu-NU måste de ha en handväska, bil, klänning eller hemmabio. Precis som man själv var som fyraåring.
https://www.godare.se/artiklar/matnyheter/a/8qoyJA/sista-datumet-att-panta-burkar
SvaraRadera/Annika
Har man inte orkat masa sig iväg med panten två år efter att burkarna sålts tycker jag att man får skylla sig själv. Jag har själv ett lager med svensk pant som inte lämnas in så frekvent, och så vet jag ju inte hur gamla burkarna är eftersom jag hittar dem ute när jag springer. Så kanske kan det ta ett år från att burken sålts tills jag lämnar in den, men två år känns betryggande.
Radera