torsdag 27 augusti 2026

Fattiga arbetare?

Working poor” är ett ganska nytt begrepp bland forskare och debattörer. Det handlar om människor som trots arbete har svårt att försörja sig, men det används lite lagom luddigt så att det ska kunna passa in på väldigt många. Lyssna bara på detta:

The working poor are working people whose incomes fall below a given poverty line due to low-income jobs and low familial household income. These are people who spend at least 27 weeks in a year working or looking for employment, but remain under the poverty threshold.

Så även om man inte arbetar och inte ens söker jobb mer än halva året är man ”arbetande fattig”? En som naturligtvis älskar begreppet är kommunisten och krönikören Åsa Linderborg, som ser alla frågor som klassfrågor. I ett angrepp från vänster på Magdalena Andersson spinner hon loss på temat med tre exempel.

Melanie är 29 år och arbetar på Din sko i Mall of Scandinavia sedan tio år tillbaka. Hon vill jobba heltid men får bara 22 timmar i veckan, och tjänar 21 000 före skatt med ob. Hon – som står i en skobutik – drömmer om att köpa sig ett par nya gympadojor. De hon har är begagnade.

Jonathan, 26, vet också nåt om samma deltidsträsk. Han har jobbat deltid på Coop men knegar just nu på ett bemanningsföretag, med tänder som ruttnar bort. Får man som bäst ut 12 000 i månaden, kan man inte gå till käftdoktorn. Emelie, 39, som jagar timmar på ICA, har inte köpt nya glasögon på många år.

Exemplen kommer från en reportageserie i Arbetet, men att bevärdiga dem med länkar är Linderborg tydligen inte tillräckligt solidarisk för. Men det är jag, så den som vill kan klicka på artiklarna om Melanie, Jonathan och Emelie.

Melanie har alltså jobbat i stort sett hela sitt vuxna liv på ett deltidsjobb och har inte råd att köpa nya gymnastikskor. Till Arbetet säger hon att hon skulle kunna jobba extra på någon annan arbetsplats, men det framgår inte om hon sökt något sådant under de tio år som gått. Har hon ens berättat för chefen att hon vill jobba heltid och att hon av den anledningen söker andra jobb (om hon nu gör det)? Så många frågor, men mest av allt undrar jag hur en kvinna på 29 år med över tjugotusen i månadslön inte har råd att lägga undan ett par hundralappar till skor.

Jonathans tänder ruttnar bort för att han inte har råd att gå till tandläkaren. Jag går visserligen regelbundet till tandläkaren, men periodvis har jag inte gjort det. Senast när jag flyttade mellan två länder hann det nog gå tre år, men inte ruttnade mina tänder bort för det. Lever han på energidryck eller räcker inte lönen ens till en tandborste?

Jag spelar i två band, ett punkband och ett progressivt doom metal band. Lönen räckte till hyra för replokalen på 160 kronor och att utfodra mig själv.

Det räcker heller inte till bostadshyra, så han bodde hemma hos flickvännens föräldrar tills tjejen fick en 72%-anställning och kunde fixa lägenhet. De måste vara stolta över dottern och hoppas på att hon lyckas snärja detta kap till man så att han kan bli försörjd av svärföräldrarna livet ut. Men svälta lär han inte göra om det stämmer att allt han köper utöver replokalshyran är mat. Då blir det 12000-160=11840 kr dit. Grattis Ica!

Vilket leder oss över till Emelie som trots bristen på deg jobbar på Icas bageri. Hon snittar 16000 kr netto och bor ihop med sin heltidsarbetande make, så jag förstår varför Linderborg ”glömde” att nämna det. Det skär sig nämligen lite med att hon inte skulle ha råd med glasögon. Ett par nya glasögon på en lågpriskedja kostar under tusenlappen inklusive synundersökning, och den som vill kan dela upp betalningen på 24 månader med 20 kr i månatlig fakturaavgift som enda tillägg. Då kostar det 39-åriga Emelie 60 kr i månaden, knappt fyra promille av hennes lön. Till skillnad från övriga är Emelie tydlig med att hon inte söker andra jobb, men har funderat över det.

Man kanske får se över sin livssituation, hitta ett annat jobb som ger mer timmar. Så ska det ju inte behöva vara.

Jag tror säkert att åtminstone två av Linderborgs tre exempelpersoner har tuff ekonomi, men om de lever sparsamt, aldrig unnar sig något extra och trots det inte har råd att lägga undan några tior i månaden undrar jag vad jag missat. Kan det vara extrem brist på rimliga prioriteringar hos Melanie, Jonathan och Emelie? Det kan ju hur som helst inte vara en mänsklig rättighet att jobba deltid med heltidslön eller att utforma sin anställning helt själv för då hamnar vi här:

22 kommentarer:

  1. Är det för sådana här inlägg du kliver upp på morgonen? Igen? Börjar bli rätt tradigt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Uppenbarligen driver det ändå dig själv hit :)

      Radera
    2. Kunde inte instämma mer med kommentaren 9.15. Det står var och en fritt att besöka vilka nätsidor den vill (internet är ganska stort) och jag hoppas att det finns något annat i livet än min blogg som får dig att gå upp på morgonen.

      Vidare vore det förmätet av mig att tro att jag skulle kunna pricka in allas intresse med samtliga blogginlägg. Det tvivlar jag på att någon bloggare i världen klarar, men jag tror att jag bloggar åtminstone dubbelt så ofta som alla andra svenska ekonomibloggare, så chansen finns att du hittar ett inlägg som du har större utbyte av. Annars har du som sagt resten av internet och världen att tillgå.

      Radera
    3. Gnäll, om och om igen. Det finns annat du uppmärksammar, som inte bara handlar om olika sorters gnäll. Mer sånt.

      Radera
    4. Skönt för dig att du inte har några tendenser att ägna dig åt gnäll ;-)

      Och eftersom du är så himla positiv ska du få ett tips av mig: skaffa en egen blogg. Där kan du lägga ut inlägg fem dagar i veckan (eller sju om du vill) som alla är relevanta för samtliga tiotusen läsare. Lycka till!

      Radera
  2. Det är rätt tragiskt hur vänstern uppenbarligen ser på sitt eget väljarunderlag. En skock hjälplösa, viljelösa får, som enbart kan frälsas och räddas av politikerna själva (med någon annans pengar i utbyte mot makt)?
    Mvh Investeraren

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, här har vi tre arbetsföra människor med deltidsjobb och ingen av dem får ens frågan om de själva kan hitta ett jobb med fler arbetstimmar per vecka istället för att staten ska stifta lagar om det.

      Jag jobbade själv deltid i några år. Så länge jag var kvar på företaget hade jag inget intresse av att jobba heltid, men även då härjade facket och politikerna om att tvinga arbetsgivare att utrota de förhatliga deltidstjänsterna.

      Radera
    2. Ena stunden ska vänstern ropa om minskad arbetstid åt alla (utan att ngn tydligen förlorar på det). Nästa stund ska de lagstifta om motsatsen. Låter rimligt, eller inte alls?

      Radera
    3. Nej, jag får inte heller ihop det. Om man inte kan sänka arbetstiden utan att någon förlorar pengar på det, men det får jag absolut inte ihop.

      Radera
  3. Det är väl en strategi med det här från företagens sida. Det finns alltid folk att tillgå, halvtidare som kan jobba flera timmar och kan jobbet när någon blir sjuk eller vabbar.

    Kan väl hålla med om att var och en skulle ha rätt till heltid, för kunna spara en del och göra lite kul, speciellt när man är ung. Det behövs ju folk i de här jobben så lite schyssta villkor kan det väl vara.

    Jag får ut 16500 kr i månaden, köper skor resor, glasögon, elektronik och går till tandläkaren o s v. Men så är mina nöjen blygsamma, en kopp kaffe med grannen, någon utelunch och lite kultur. /Em


    SvaraRadera
    Svar
    1. Det kan absolut vara så. Vet inte om det dessutom fortfarande är så att den som jobbar deltid inte får övertidsersättning utan "mertid" upp till heltid. DÄR kunde facket gärna få bråka, men det känns som att de inte vill ge deltidsanställda förbättringar för då kanske de börjar trivas.

      Men om ett företag bara har behov av halvtid då? Ta ett litet företag där chefen och två anställda inte riktigt klarar kundanstormningen på förmiddagarna utan behöver stärka upp med någon som svarar i telefon och tar emot kunder fram till lunch. Kan de då inte få anställda en som jobbar 8-12 utan att kunna tvinga sig till heltid? För då blir troligen resultatet att de inte anställer alls. Då är det väl bättre att den som vill jobba halvtid söker jobbet och att den som vill jobba heltid söker en heltidstjänst någon annanstans?

      Jag byggde hus för det som blev över när jag gick på a-kassa i mitten av 90-talet. Jag fick ut över 7000 kr, det var ju tufft att göra av med så mycket pengar trots att jag hade hela dagarna på mig :-)

      Radera
    2. Tror du på allvar att affärer, som idag har öppet nästan varje dag till 8 på kvällen, inte har behov av heltidsanställda?

      Radera
    3. Vem har pratat om affärer såsom matbutiker med kvällsöppet? En urmakare eller verkstad kanske har öppet för kunder 9-17. En skobutik i Mall of Scandinavia i Solna har säkert öppet långa dagar och även lördagar, medan en skobutik på en mindre ort kanske inte ens har öppet fem dagar i veckan.

      Radera
  4. Intressant blogginlägg! Det här med ruttnande tänder. På Folktandvården i region Kalmar finns s k friskvårdsavtal (uppdateras var tredje år)man kan teckna. Betalar en summa i månaden beroende på hur tandstatusen är och behoven då. Sen får man nästan all behandling ( inte guldkronor dock ) under tiden endast för den kostnaden i månaden. Men det kräver att man sköter sina tänder under tiden. Tandtråd, mellanrumsborstar, tandborste, fluorskölj alltså. Många kanske inte har råd med det, men det påverkar tandhälsan positivt. Folk som tycker det är så dyrt att gå t tandläkare och sen väntar de ännu längre, då blir det oftast ännu dyrare. Logik ? Ytterligare ett tips är tandläkarhögskolan i Göteborg el Sthlm om man bor där eller i närheten. Bra och billig tandvård av tandläkarstudenter där utbildade tandläkare dubbelkollar och hjälper till.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack!

      Jag blev erbjuden ett sånt där friskvårdsavtal på Folktandvården, men den årliga avgiften hade jag bara överstigit ett enda år. Det var så galet dyrt att jag inte behövde två sekunder för att tacka nej.

      ALLA har råd med tandtråd, mellanrumsborstar, tandborstar och tandkräm. En helt pank människa skulle hitta pantburkar i en helt öde skog till ett högre belopp än vad tandvårdsprodukterna kostar. Jag använder dagligen alla de produkter du nämner med undantag för fluorskölj och trots att jag är en snål jävel märker jag inte ens kostnaden.

      Radera
  5. Har man ett jobb där man tjänar för lite för att leva ordentligt bör man försöka hitta ett bättre. Har situationen pågått i åratal, och man dessutom har haft tid över (man har ju inte arbetat heltid), så kan jag tycka att man har ett eget ansvar för att ta tag i situationen.

    Det bör vara möjligt för de flesta att hitta ett heltidsjobb.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tänker likadant. Det kanske är svårt att få tag i ett heltidsjobb, men har man jobbat deltid och varit missnöjd med det i tio år och det inte framgår att man ens försökt få heltid någon annanstans, då kan det knappast vara nuvarande arbetsgivares problem.

      Radera
  6. Jag misstänker att Emelie är hemmafru på halvtid i hemlighet. Medelklassens hemliga hemmafruar brukar jobba 50 % för att samhället kräver det och jobbar som hemmafruar 50 % för att de själva prioriterar det. Att hon bor i en villa och säger att barnen alltid kommer först vittnar om det.

    Tom-Hjördis

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eftersom hon inte sökt heltidsjobb och säger "Så ska det ju inte behöva vara" om att man behöver jobba mer för att tjäna mer så misstänker jag också det. Och jag har verkligen full förståelse för människor som inte anser sig hinna jobba heltid. Jag själv är och har nog alltid varit en av dem.

      Radera
  7. Man får anpassa sin utgifter till sina inkomster, svårare än så är det inte.jag har varit både fattar, medelinkomsttagare, och har numera god ekonomi.Jag har även missbrukat alkohol varit långtidssjukskriven och långtidsarbetslös, men jag har ändå alltid sett till att ha pengar kvar på kontot när lönen kommer även om det inte är roligt att snåla och inte kunna köpa det man vill ha oavsett om det är mat, kläder eller att gå till tandläkaren just då.Tyvärr så är det väldigt många som är alldeles för bortskämda i Sverige som inte vill dra åt "svångremmen" och anpassa sig till verkligheten och se till att inkomsterna alltid är större än utgifterna om man inte ens har en buffert!!I rest my case!!
    Mvh Peter Jansson

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, gympadojor kanske inte står så högt på topplistan att man köper det innan pengarna tar slut, men bostad och tandläkare borde vara högt prioriterat hos vuxna människor med någon känsla av ansvar för sitt eget liv.

      Radera
    2. Vad säger käft doktorn till Peter när han ätit så mycket glass

      Radera