Berättar du om din ekonomi för andra?
Jag har alltid stått för att jag är en girig fan som hela livet
försökt samla pengar på hög, men jag tar sällan upp ämnet och
nu när jag inte längre har ett riktigt jobb märker jag att det kan
bli ännu känsligare. Konkret exempel:
Häromdagen snackade jag med en
biodlare jag lånat en maskin av. Eller hyrt, vi hade inte helt rett
ut det och när jag lämnade tillbaka den frågade jag honom vad han
ville ha. Jag tänkte att det skulle bli gratis eller en symbolisk
summa. Det blev det sistnämnda och det passar mig egentligen bättre
för då slipper jag att känna mig som en parasit och behöver inte skämmas nästa gång jag är i samma läge.
Precis när jag skulle sätta mig i
bilen och åka hem frågade han vad jag jobbar med. ”Så lite som
möjligt” svarade jag, men så sa jag att jag är frilansande
skribent. Det är inte en ren lögn, jag har fakturerat några timmar
i höst, men det hade varit mer korrekt att säga att jag har slutat
att jobba och lever på avkastningen av mina börsinnehav.
Men hur hade det tagits emot?
Förhoppningsvis och förmodligen bra, men en del människor blir
konstiga när det gäller pengar och risken finns att han hade ångrat att han inte tagit i mer gällande hyran och korrigerat det
genom att hugga i nästa gång, eller bara säga nej. Jag ser heller
ingen möjlig uppsida mer än att det känns bättre att vara öppen och
ärlig.
Rätt eller fel, nu har jag blivit en som smyger med mina pengar. Kanske är det klokt, kanske ökar det bara på stigmat. Kanske borde jag alltid tala sanning och om det biter mig i foten får jag ta den smällen. Jag vet inte, men jag vet att jag kommer att tänka en del på detta. Hur tänker du?
Jag brukar inte berätta för någon att jag lever på kapital. Om någon frågar gör jag ungefär som du, jag brukar säga att jag konsultar lite som a-skattande uppdragstagare, men har trappat ned. :-)
SvaraRaderaKanske smart.
RaderaIntressant frågeställning. Egentligen skulle jag vilja kalla mig rentier, men gissningsvis skulle bara 1% fatta vad jag säger. Förmodligen ungefär samma 1% som skulle ha en viss acceptans för det.
SvaraRaderaDet kanske är bättre att bara säga att man är arbetslös. Sjukt nog är det nog enklare för folk att acceptera.
De du inte hade tappat hade sett dig som lite märklig :-)
RaderaMin pengasituation är inte liknande din, men jag är noga med de pengar jag har och försöker spara en del. Har en person i min närhet som har samma inkomst som jag men och lite andra utgifter som för mediciner och läkarbesök. Skulle jag ha samma utgifter som den, skulle jag ändå kunna lägga undan 1500-2000 kr i månaden.
SvaraRaderaJag har varit dum nog att tala om hur jag lägger upp min ekonomi, inte helt i detalj men för mycket. Nu får jag hör hur synd det är om människan som måste betala mediciner men går ut och fikar nästan varje dag och aldrig lagar mat. Hon har inte råd med någonting! Ångrar att jag någonsin sa något för att känner mig utsatt för guilt dripping, ( svenskt ord) och jag har lätt att få dåligt samvete men vill inte att "vänskapen" ska ha en prislapp.
Tycker att du gör helt rätt som inte pratar om din ekonomi, man vet inte alltid vem man har att göra med./Em
Det är så märkligt med dem som ser andras pengar, men inte deras uppoffringar. Du borde inte ha ett dugg dåligt samvete där.
RaderaNej, man vet ju aldrig och jag har absolut noll intresse av att dela med mig bara för sakens skull. I så fall för att så ett frö, men det skulle jag inte göra för vuxna människor som inte själva sökt efter det.
Jag tänker att man genom att vara öppen kan få folk att tänka till om sin egen ekonomi och dess möjligheter, men har med tiden insett att folk egentligen inte bryr sig om andra och ändå bara känner avundsjuka eller att de inte vill anstränga sig själva. Så jag avser hålla det för mig själv alltmer. Jag har ju även fyllt 55 i år, så man kan ju alltid säga att man gått i pension?
SvaraRadera/Christoffer.
Ja, de som kan tänkas tänka till om sin egen ekonomi märker man snabbt, och de är inte många i procent räknat.
RaderaHar lärt mig den hårda vägen tyvärr att ärlighet inte varar längst. Inte ens med släkt. De gånger i livet jag har sagt att jag lever på aktier har det bemötts av en märklig, missunnsam tystnad och att man hux flux blir en helt annan person för de, folk verkar ta det personligt. Räkna med spydiga kommentarer framöver. Men jag försöker se det roliga i det. "Vad jobbar du med?" hmm, kör deltid som sopgubbe, jag pluggar till brandman, jag är sjukskriven med grav misantropi så det blir sjukbidrag etc etc. Man är friare än man tror.
SvaraRaderaDu menar att du numera hittar på en jobbsituation varje gång du får frågan :-)?
RaderaNågonting måste man ju roa sig med :)
RaderaHelt sant!
RaderaPrivatkapitalförvaltare är ju ett sanningsenligt svar som kan få vilken frågeställare som helst att hamna i dvala :-)
RaderaFast fortsätter de fråga och det framkommer att den enda privatpersonen det handlar om är jag själv skulle jag framstå som lite underlig :-)
RaderaOj! Var visst tvåa på den bollen....Sorry!
RaderaDå får du ju direkt reda på om personen har humor, i alla fall :-)
RaderaHumor är överskattat.
RaderaAlltid smugit inför alla. De flesta klarar ej hantera sådant här o skulle väckt avundsjuka o.s.v. Trist men så är det.
SvaraRaderaMycket trist.
RaderaDet låter på artikeln som du råkat ut för något värre relaterat till ämnet, än just det du nämnde ovan, eller? Men ja, det finns tyvärr människor som blir konstiga /obehagliga av vetskap om andras pengar. Avund är mångas bäste vän. Tyvärr.
SvaraRaderaMvh Investeraren
Nej, jag har nog förskonats rätt mycket, eller också har det varit människor vars åsikter jag inte bryr mig om som reagerat.
RaderaNär det gäller frivillig pensionering kan man nog säga vad som helst så länge man inte gjort slag i saken, för väldigt många tror att det inte är möjligt även om man säger att man ska sluta jobba om tre veckor. När man väl går från ord till handling blir samma människor chockade även om man varit öppen och tydlig.
Avund kan vara en drivkraft om man använder den på rätt sätt, men det är nog få som gör det. Inte jag heller alla gånger.
Mina vänner här vet att jag lever pa mina investeringar, men de vet inte hur mycket (eller lite) jag har. Den enda som ungefär vet är min brorsa. Han har ett större intresse än jag av ekonomi och följer börsen sedan han var i tonaren (text-tv pa den tiden). Jag har fatt en del tips av honom genom aren.
SvaraRaderaMen jag har aldrig varit med om att nagon fragat. Precis som jag själv gör, jag fragar inte men jag kan ju gissa vad mina kompisar har. Det är för mig betydelselöst.
Ett tips om man behöver lite pengar kan vara att kolla om man har nagot guld hemma, typ smycken som man inte använder eller kanske har ärvt. Guldpriset är högt nu.
/Annika
eller pengar är lite värda, och blir så alltmer...
RaderaHur mycket pengar andra har tycker jag också är ointressant. Däremot hur deras ekonomiska liv i övrigt ser ut, vad de har för utgifter och hur de tänker kring privatekonomi (OM de gör det) tycker jag är intressant.
RaderaJag sålde av mammas smycken och en gammal guldtand efter att hon dött. Själv har jag aldrig varit så stor på guldsmycken.
"Mellan två jobb" och "jobbar med kapitalförvaltning" i det sistnämnda så fattar 99% av folk inte vad det innebär och de få som gör det kan säga något i stil med "aktier då eller?", och då är fältet öppet för att kolla nivån som det ligger på, börja lätt med tex portföljallokering, wacc osv, i 99,9% av fallen är det tyst eller byte av samtalsämne...
SvaraRaderaSkulle jag säga "mellan två jobb" ger jag mig tusan på att de skulle försöka hjälpa mig att få ett jobb. "Vad har du jobbat med tidigare? Snacka med Ole..." Det skulle dessutom kännas som ren lögn med risk för att trassla in sig ännu mer.
RaderaHaha så sitter du där sen och kör en traktor på ett norskt fält för att grannen ville vara sjyst och ge dig ett jobb och det skulle vara för oförskämt att säga att det finns gott om pengar på banken.
RaderaLite så :-). Jag tror i och för sig att jag skulle hinna avstyra det innan det gått så långt, men det skulle kunna bli ett märkligt läge.
RaderaHaha, det kan nästan bli en film av det, med en huvudperson som får ett jobb han inte vill ha eller behöver, för att folk runt omkring tror han är i behov av det :-).
Radera/Christoffer.
Med hög igenkänning för många. Jag tror tyvärr att väldigt många människor lever sina liv mer efter andras förväntningar än efter eget önskemål.
RaderaJag berättar nästan aldrig om min ekonomi för andra. Inte för att jag tycker att det är något att skämmas för, utan för att pengar väldigt lätt förändrar hur människor ser på en och på vad som är ”rimligt”.
SvaraRaderaDet var faktiskt också en av anledningarna till att jag lade ner bloggen förra gången. Den hade på något organiskt sätt letat sig ut i släkt- och vänskapskretsen, och det trivdes jag inte särskilt bra med. Det är en sak att skriva öppet för människor man inte känner, en helt annan när personer i ens närhet börjar kunna pussla ihop sparande, kapital och planer.
Så jag förstår precis hur du tänker. Jag hade nog gjort likadant i situationen med biodlaren. Inte ljugit, men heller inte känt något behov av att redovisa hela den ekonomiska bakgrunden. Viss information blir inte bättre bara för att den är sann.
Tycker att det är helt ok med en vit lögn när folk frågar om saker de inte har med att göra.
RaderaSamtidigt tycker jag att synen på privatekonomi är en viktig del av hur en människa tänker, och människor jag umgås med vill jag lära känna. Men jag håller ändå med dig till viss del, tyvärr.
RaderaVita lögner kan vara okej, det är ju därför de kallas vita, men de har en förmåga att växa.
Kanske det men kan samtidigt tänka om någon i icke närstående frågar om ekonomi så har man ingen skyldighet att svara eftersom det inte angår dem. man behöver ju inte ljuga sig blå.
RaderaDet är en avvägning, men när det kommer konkreta frågor vill jag gärna svara och helst inte ljuga vare sig vitt eller blått.
RaderaDet är nog en bra ide att inte berätta om sin ekonomi. Men frågan om vad man jobbar med kan vara svår. Själv är jag pensionär, med en låg pension, men undviker att prata om min ekonomi då jag hade ett litet sparande innan pensionen och därför inte beklagar mig nu. Men det kan nog störa en del relationer om man redovisar sin ekonomi.
SvaraRaderaJa, det kan störa relationer, men jag tänker att det också kan störa relationer att inte ha en ärlighet (såklart inom vissa gränser).
RaderaJag tycker nog att du borde säga som det är, även om belopp inte behöver nämnas. Kan ju bli lite pinsamt om du drar en vals och personen senare snubblar över den här bloggen.
SvaraRaderaDet lustiga i sammanhanget är ju att det jag ser som belopp stora nog att leva på ser andra som växelpengar. Jag kan tänka mig att en del har högre kostnader på sin bil än jag har på bil+hus+mat+allt annat.
RaderaFörstår att det kan bli ett dilemma eftersom det är omöjligt att veta hur andra tar det. Själv har jag aldrig upplevt problemet vilket helt beror på att jag jobbat till 60+ och när jag tog ut pension såg ingen något onaturligt med det.
SvaraRaderaSå givetvis beror reaktionerna på vid vilken ålder någon slutar arbeta. Jag bryr mig själv inte om andras inkomster eller förmögenheter och pratar sällan om min egen ekonomi. Utgifter, egna och andras tycker jag är mer intressant.
Jag har sparat i aktier sedan min examen 1970-tal. Men aldrig brytt mig om att följa börsen eller svänga mig med börstermer. För mig har syftet varit en extra trygghet och inte för att slippa jobba. Valde istället det jag verkligen ville jobba med.
Så även jag hade tystnat om någon började prata om "portföljallokering, wacc etc". Inte pga ointresse för ekonomi men av samma anledning som Anonym 10:16 troligen skulle tystna om jag börjar prata om t ex skjuvning eller för den delen släktforskning. Det finns gott om ämnen som delas bäst med andra med samma intresse.
/Annette
Slutar man efter 60 tänker nog många att det har medicinska orsaker och då vill man inte gräva.
RaderaBörjar folk svänga sig med fina ord tystnar jag även om jag begriper vad de betyder, helt enkelt för att jag inte vill leka den leken :-)
Var på den här pjäsen om pengar med Henrik Schyffert och Fredrik Lindström. Jag minns det där att visa sig naken är lättare än att berätta vad man har i lön för många.
SvaraRaderaDet kan jag tänka mig och i viss mån förstå. Lön säger ju något om ens värde. Förmögenhet däremot, den kan ha tillkommit på alla möjliga sätt.
RaderaDär jag bor finns det de som har betydligt större inkomst, förmögenhet och/eller arv än jag. I vissa familjer är den ena föräldern hemmafru/man av olika skäl, från att den ena tjänar massor till att de har en sjuk anhörig. Andra har någon som "jobbar i familjeföretaget", kan betyda att de verkligen jobbar massor till att de lyfter massor i utdelning. Nån är "konstnär", med alla möjliga varianter av att få in pengar så att vardagen går runt. Ett par har fått avgångsvederlag och "jobbar" med sin hobby, dvs håller kurser i det de tycker är roligt.
SvaraRaderaSjälv har jag lägre lön än snittet för min utbildning, men jag har väldigt mycket frihet. Våra utgifter är nog låga jämfört med andra där vi bor, men jag har ju ingen aning om de har lån på sina hus och bilar eller om de har betalat allt kontant. Jag pratar inte ekonomi med dem.
Så småningom när jag inte är anställd längre så kommer jag troligen säga att jag är förvaltare.
Spargrisen
Det är ju sånt som är spännande, huruvida man t ex tjänar pengar på det där konstnärskapet.
RaderaVad hände med den gamla titeln hemmansägare? Den försvann nog med telefonkatalogerna.