Vad får de allt ifrån? ”Hyperindividualistisk konsumtion” var den senaste idiotiska trenden jag läste om.
”Hyperindividualistisk konsumtion bygger på personligt riktad marknadsföring, baserad på information som företag fått om dig – ofta genom sociala medier och appar som loggar ens beteende.
– Det kan vara så enkelt som att du får mejl från företag där det står 'Hej Katarina', förklarar Katarina Graffman, doktor i kulturantropologi vid Uppsala universitet med fokus på konsumtion.”
Jag tror mig på intet sätt vara immun mot reklam, men det där sista ger garanterat motsatt effekt på mig. Jag är spyless på telefonförsäljare som inleder med ”Tjena Micke!” och sedan låtsas vara min kompis. Oftast har de efter den inledningsfrasen tre sekunder på sig att övertyga mig och hittills har ingen lyckats.
”Du känner dig lite utvald, även fast du är mycket medveten om hur det går till så spelar inte det så stor roll, du känner att det här måste du ha – för det är gjort för just dig, säger Katarina Graffman.”
Individualistiskt? Jag tycker att det låter som motsatsen. Företag och försäljare som inte ens försöker ta reda på mina verkliga behov använder istället datorer och algoritmer för att läsa av mitt undermedvetna köpbehov. Kan det bli mer opersonligt? Jag köper mindre och mindre och jag börjar så sakteliga förstå varför. Hyperindividualistisk konsumtion... Kan vi inte bara kalla saker vid dess rätta namn – trams.
Det känns verkligen personligt med alla brev som börjar med "Hej [mitt förstanamn som ingen använder]". Inte alls! Men det är ett lätt sätt att sortera bort skräpet.
SvaraRaderaSen dessa algoritmer.... Jag får in väldigt mycket "förslag" och filmsnuttar i mitt internetflöde som jag är totalt ointresserad av. Och ju mer jag tar bort och blockar desto mer av det kommer upp. Och jag ser mindre och mindre av det jag själv är intresserad av (tex info från mina vänner eller föreningar jag är med i). Kan inte skylla på att jag är "smittad" av vad de i min närhet tittar på (dvs tonåringarna) eftersom de hävdar bestämt att de inte använder sig av sånt som bara "gamlingar" använder, dvs Facebook och Instagram :-D
Spargrisen
Sant, det är ett lätt sätt att sortera bort skräp. Ibland ringer någon mig på engelska och säger "Hello, is this mr Larsson?" varpå jag svarar "No, wrong number" och lägger på.
RaderaEn del algoritmer känns verkligen felskruvade, sånt jag varken är eller någonsin varit intresserad av, och då har jag inga tonåringar att smittas av.
Det är även roligt när man får ett mail från en rekryterare där de börjar med: "Hej namn, jag hoppas du trivs hos företagsnamn, vi har en möjlighet blablabla" där de i den beskrivna möjligheten visar att de inte har läst ens profil överhuvudtaget och det är en total missmatchning.
SvaraRadera"Vi söker programmeringsexperter, särskilt inom XX och YY och då är du en intressant kandidat" får jag ibland i personliga meddelanden på Linkedin. Hur jag nu kan vara intressant som inte har skrivit en enda rad kod på över 30 år. Kanske minns lite Pascal.... eller inte.
RaderaSpargrisen
Och engelsktalande människor som säger att de gillar min hemsida där det inte är ett enda engelskt ord, men de påstår sig kunna hjälpa mig att "boasta" eller nåt.
RaderaHåller med, men då är det en känd fallacy att man som individ känner sig undantagen från reklamens påverkan.
SvaraRaderaDetta slår hårt mot mina erfarenheter då den nog smartaste person jag känner, en barndomsvän med dussintals patent inom området och arbetande på en sjukt hög position i USA hos en av de verkliga internetdominanterna lägger sin tid på detta, uppenbarligen med extrem framgång.
Samtidigt känner jag mig enbart irriterad över riktad reklam och fnyser över att det förutsätts att jag skulle falla för det. Eller någon.
Kognitiv dissonans.
/JB
Ibland drabbas man absolut, det är bara att erkänna. Men rätt ofta tycker jag att de missar sitt mål. Det tycker jag syns på mina kontoutdrag om inte annat.
RaderaDet där drabbas jag nästan aldrig av, mycket beroende pa att jag sällan använder min telefon och inte hänger pa sociala medier. Lätt att undvika om man bara vill.
SvaraRadera/Annika
Jag skulle inte säga att det är lätt att undvika, men visst går det.
Radera-> ”Tjena Micke!” och sedan låtsas vara min kompis...
SvaraRaderaFår man kompis-pris då? Det måste man väl ändå få. ;-)
Bästa är väl när de använder, dvs chansar på, ett "vanligt" smeknamn men som inte används av personen i fråga. Tex Kristina är antagligen vanligtvis en Kicki i Sverige, men lika ofta en Kris, Stina eller Tina. Blir ju direkt väldigt, väldigt opersonligt.
RaderaNej, "Tjena Micke" ger snarare ett tillägg.
RaderaJa, det där är en höjdare. De mejlar Micke@blablabla och inleder med "Hello Jake, remember me?". Nej, inte på rak arm...
Det är självklart att man inte är utvald - hur skall man kunna vara det när man blir kontaktad av någon man inte känner eller vet något om? Trams! Jag blir som du ännu mer avig!
SvaraRadera/Christoffer.
Ja, även om de till äventyrs skulle ha en vettig produkt skulle det ju vara att beteckna sig själv som dum i huvudet att göra business med dem.
RaderaMin dotter säger att efter att hon pratat om något så brukar hon kort därefter få reklam för det i sitt instagramflöde och menar att det verkar som att hennes mobil avlyssnar henne... Jag vet inte vad jag ska tro.
SvaraRaderaPrecis samma sak, även innan instagram fanns, har människort berättat om i 5-10år - så det måste helt säkert vara en slump, för inte kan det väl vara så att vissa appar är på hela tiden (även fast du inte ser det) och har tillgång till mikrofon? Nej, så är det naturligtvis inte, det är såklart bara en slump.
RaderaJag tror att hon har rätt. Har samma erfarenhet och dessutom hört väldigt många andra som säger samma sak. Folk får kalla mig foliehatt om det lättar deras ångest, men jag ser det jag ser.
RaderaJodå, mobilen läser av aktivitet, inklusive det som hörs i rummet. Det händer mig väldigt ofta att vi pratar om en person eller en företeelse, och skall man sedan googla det, dyker det upp som första förslag trots att man bara hunnit skriva två bokstäver.
Radera/Christoffer.
Det är riktigt jävla kusligt med detta maskinvälde.
Radera-
SvaraRaderaDet har rapporterats om att unga kvinnor är de som har ökat mest/har störst konsumtionslån, läs Klarna, så kan vi väl utgå från att det som Sparo och artikeln/SVT beskriver, bäst fungerar på unga, kvinnliga hjärnor, kanske sådana där ännu inte prefrontalloben är fullt utvecklad (dvs under 25år)
"..du får mejl från företag där det står 'Hej Katarina'.."
Ja, i många emailadresser har ju just förnamn som en del av adressen, speciellt sådan som man har på jobbet: förnamn.efternam@företaget.se
är väl oerhört vanligt, ja så gott som allenarådande?
Näe, inte alla - jag hör vad ni säger, journalister på SR och SVT...
Jag tror inte att kvinnor har mest konsumtionslån, bara att de ökar mest. Så det verkar funka på hjärnor i största allmänhet.
RaderaDen som tror att patetisk, trivial konsumtion är "individuell" har ju tappat det fullkomligt :) Livet handlar inte om att maxa konsumtion.
SvaraRaderaMvh Investeraren
Ja, jag fattar verkligen inte hur de fick detta till något individualistiskt, det är som att säga att kollektivismen är individualistiskt efter den drabbar många individer i kollektivet. Det blir ju bara en ordlek.
RaderaDe tappar mig ofta direkt då de inte skriver rätt namn. Jag får oftast reklam adresserad med mitt förstanamn, men det är mitt tredjenamn som är tilltalsnamnet.
SvaraRaderaKan tycka att med dagens teknik borde de kunna hitta rätt namn.
Jag har samma "problem". Eller rättare sagt, i Norge använder man ALLA namn, det är inte ovanligt att folk presenterar sig med 2-3 förnamn och dubbla efternamn. Jag håller mig till ett förnamn och det är mitt andra.
Radera