#sparadkrona

Jag vet inte hur många av er som använder Twitter, men där finns en intressant hashtag (på svenska ska det tydligen heta ”fyrkantstagg”) skapad av Nordnets gamle sparekonom Günther Mårder: #sparadkrona.

Det är alltså en sträng att slänga in efter inlägg som på ena eller andra sättet handlar om att spara pengar. Dels aktietips, men också mer eller mindre genomtänkta spartips. Allt från de riktiga seriösa, som en bild på när man gör storkok för veckans matlådor eller bakar eget bröd, till tips med en stor del ögonglimt, som att ladda mobilen på jobbet eller återanvända kaffefilter och dammsugarpåsar.

Sedan har vi klappa-sig-själv-på-axeln-tweets om att man lämnat bilen hemma och cyklat till jobbet, snickrat eller sytt istället för att köpa nytt eller ta in proffs. Jag gillar dem. Visst kan det verka lite självgott, men jag kan få inspiration av andras energi och det är tillåtet att skryta när man gjort något bra. I jämförelse med träningstweets och ”spontana” selfies som man kan ana är utvalda som den snyggaste bilden av hundra är gör-det-själv-tweets rena drömmen.

Jag har använt #sparadkrona för att pusha för blogginlägg, men är nog onödigt återhållsam för att inte bli för ”klickbetig”. Och ibland ser jag dråpligheter som får mig att tänka sparad krona, som killen som bad att få testköra den begagnade tvättmaskin han sa sig vara spekulant på, och sedan visade det sig att han bara var ute efter att få tvätta sina strumpor gratis. Och kreativa matlagningstips, som denna ”ryska grill”:

Jag ser inte #sparadkrona (eller Twitter överhuvudtaget) som någon större källa till kunskap, men ibland behöver man få känna sig lite normal.

A no to hell

Jag har pratat om Anoto tidigare och egentligen inte ändrat mig, men jag kan bara inte släppa detta. För er som inte vet utvecklar företaget produkter för överföring av handskriven text till digital form. Det har man gjort i drygt tjugo år och under den tiden sett världens tekniska utveckling springa förbi dem.

Häromdagen släppte de sin Q1-rapport. Förlust precis som vanligt. Närmare bestämt -34 Mkr vilket med en omsättning på 46 Mkr är imponerande uselt. Aktien som en gång kostade 100 kr är idag värd 17 öre, men bara hos Avanza har den 8986 ägare. Nästan niotusen personer som ser ett värde i Anotos läspennor trots att marknaden inte gjort det på hela tjugohundratalet.

Här är några av de kommentarer som dessa optimister släppt EFTER kvartalsrapporten:

”Mycket fin rapport. Det mesta verkar gå i rätt riktning.”

Om storförlust nästan lika hög som hela omsättningen är rätt riktning undrar jag vad fel riktning är.

”Inväntar feta PM nu framöver, många stororders på inkommande, spänn fast er:) Blir för en gångs skull en härliga sommar för oss anotoägare.”

They're coming to take you away, ha ha?

”Konstigt att det inte rycker uppåt? Knappt någon som vill sälja just nu!”

Att det inte dumpas fler aktier till högstbjudande kanske beror på att de Anotoägare som köpt aktien för en krona (eller fem) inte tycker att 17 öre känns lockande.

”Detta skall nog kunna bli bra Q3/Q4 med 15-20 miljoner i vinst respektive kvartal.”

Ska vi inte säga 30 miljoner? Jag menar, när vi ändå är igång.

”Bra rapport! Helt enligt förvänta kan jag tycka. Man håller på att omstrukturera bolaget för att nå lönsamhet. Det tar tid så det är bara att vänta. Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge. Så snart nästa goda breaking news kommer så flyger raketen... troligtvis redan i år :-)”

Ja, nog tar det tid. 21 år hittills. Men jag håller med om att det kan bli en explosion redan i år. Bara inte på det sätt den här killen tror.

Leva på en lön

När jag växte upp, på 70-80-talet, fanns hemmafruar. Det var kanske inte supervanligt, men en del familjer levde på en lön. Idag gör ingen det. Jag ser inget självändamål med att en förälder ska vara hemma tills barnen flyttar hemifrån, men tycker att det är intressant att det som en gång var standard har gått till ovanligt för att idag verka vara i stort sett ogenomförbart. Det säger en del om hur svensken i gemen ser på tid och pengar.

I Slas-filmen Vem älskar Yngve Frej? får en av de åldrande landsbygdsborna (spelad av Gus Dahlström) frågan om det verkligen gick att leva på ett småskaligt jordbruk. ”Ja, idag skulle det inte gå... Men då gick det.”

Filmen är från 1973, baserad på en bok från 1968, så detta är ingen ny tanke. Så hur kommer det sig att ju modernare samhället blir, ju fler fiffiga arbetsbesparande maskiner vi får, desto mer måste vi jobba för att gå runt ekonomiskt?

Jag kan tänka mig några orsaker. Den första är boendet. När jag var liten var det inte givet att alla barn skulle ha varsitt rum. Än mindre en egen studsmatta i trädgården. Lägg till nya cyklar vartannat år och en iPhone av ny modell, så inser man att det här kostar pengar.

Möjligen kompenseras barnen med prylar just för att föräldrarna har ständigt dåligt samvete för att de inte har den tid de skulle vilja för familjen? Det ironiska är att detta i förlängningen leder till ännu mindre tid.

Nej, egentligen handlar det inte om barnen utan om föräldrarnas förmåga att sätta gränser. Och den balansgången blir såklart lättare om föräldrarna själva drar åt svångremmen. På 80-talet hade varje familj en bil i garaget. Idag har de två bilar, men bägge står utomhus eftersom garaget är fyllt med annan bråte man konsumerat.

Och det fortsätter. Svensken lägger mer pengar på mat nu, och äter nästan dubbelt så mycket kött som för 50 år sedan. Dessutom orkar (kan?) man inte laga maten utan köper färdigt, gärna med hemleverans. Det där går igen på alla områden. Någon annan renoverar, städhjälpen städar, läxhjälpen pluggar med barnen och ingen stoppar strumpor längre. Är det inte snart dags att vi går hela vägen och hyr in en familj som lever åt oss?!  

Maj i videosammandrag

Sista månadsvideon någonsin (med en förklaring till varför):

Månadens konstprojekt måste väl vara de kvinnor som "galopperar mot patriarkatet". I protest mot att män uppmärksammats i historien, ofta kungar till häst, vill de... Nej, jag har läst ett antal artiklar om detta samt hört en intervju med koreografen och kan inte för mitt liv begripa vad det är de vill. Men vad gör man inte för att få lite bidrag?

Häst mot folkgrupp?

Från och med nu håller jag mig till text, här och på Twitter. Om jag inte skulle försöka mig på lite "performancekonst".

Den åttonde dödssynden

Att sikta på att lösa cancergåtan eller att försöka utrota världssvälten leder möjligen till lite roade blickar eller teatraliska huvudskakningar, men gå ut med att du har för avsikt att tajma marknaden så ska du se att helvetet bryter lös. För det går inte, du kommer att bränna dig bara genom att tänka tanken – och hör sen!

Jag tycker nästan att det är lite festligt vilka starka reaktioner det går att väcka bara genom att försöka tajma marknaden. Eller rättare sagt genom att försöka förutse ett börsras. För visst måste det väl vara där skon klämmer? Tajma marknaden försöker väl alla som någon gång säljer en aktie utan att behöva pengarna för konsumtion. Alla som har sina pengar på börsen använder sig av någon slags strategi om inte pengarna konsekvent och konstant sitter låsta i världens bredaste indexfond. Den som tror att ABB ska stiga mer än OMX eller att bankaktier generellt kan vara övervärderade vet lika lite om framtiden som jag gör, men tror sig kunna göra lite bättre resultat än genomsnittet eller åtminstone få genomsnittlig avkastning till lite lägre risk.

Så varför är det vår tids värsta brott att försöka förutse ett börsras? Jag vet inte, men googla ”tajma marknaden” så kommer du se en mängd affärstidningar, analytiker och börsexperter säga att det inte går. Så varför ska vi lyssna på dem då, för vore framtiden helt omöjlig att förutse skulle ju deras existensberättigande försvinna.

Jag tror inte att jag (eller någon annan heller) likt Martin Armstrong kan pricka in exakt vilken dag Den Stora Vändningen kommer. Jag tror bara att det i vissa tider är klokt att räkna med att vi inte har fem goda år framför oss och agera därefter. Genom att växla ner andelen aktier i portföljen, ligga lite likvid eller säkra upp med lite ädelmetaller.

Men den som inte håller med behöver inte.

Alternativ.nu

Jag har nämnt detta forum för självhushållning någon gång, men sidan kan faktiskt vara värd ett eget inlägg. ”Alternativ.nu är en mötesplats för oss som är intresserade av praktisk kunskap om självhushållning.” Självhushållning, odling, matlagning, byggteknik och relaterade boktips.

Det jag gillar med sidan – förutom att det är något så ovanligt som ett forum där folk försöker hjälpa varandra och inte i första hand ordspöa dem med slagkraftiga oneliners – är att även inlägg jag inte har något utbyte av kan få mig att tänka eftersom det, som namnet antyder, handlar om människor som tänker i egna banor.

Här finns människor som diskuterar självförsörjning i lägenhet, inklusive animalisk produktion i form av insekter eller marsvin. Någon annan vill ha recept på hur man gör vin av palsternackor och en tredje veta var hon enklast säljer virkade mössor och hembyggda fågelholkar.

Uttrycket ”Det finns folk till allt” passar in, men hur udda existenser det än är som samsas på Alternativ.nu känns både människor och debattklimat bra mycket friskare än på Familjeliv eller Flashback där man ju kan bli mörkrädd på riktigt.

Och för tydlighets skull, jag har ingen aning om vem som står bakom Alternativ.nu, bara att jag inte får betalt för ”reklamen”.

Höger eller vänster?

Den senaste tiden har andra ekonomibloggare diskuterat politik, Onkel Tom, Farbror Fri och kanske ännu fler som i sin tur kommenterat den vänsterprofilerade podden Andra Sätt. Kanske behandlar inte inläggen politik i sig utan mer vad vi själva har för moral och ansvar när det kommer till egna val.

Inte för att jag tycker mig ha något som helst ansvar att agera förebild. Jag lever som jag vill, läsarna väljer vilka tips de ska ta till sig och ger mig feedback att också reflektera över. Blir vi alla bättre människor av det är det fint, men jag lämnar inga garantier och kan inte ens säga att jag haft den ambitionen.

Först! Jag tycker mig varken vara vänster eller höger. Har röstat åt bägge hållen, men blankt på senare tid. Jag ser bra förslag som bra oavsett avsändare. I alla partier och läger finns något bra, men det är inte mitt jobb att recensera andra. Jag har fullt sjå med att leva mitt eget liv. I kvällstidningarnas undersökningar blir jag etiketterad med alla möjliga partibeteckningar.

Bland privatsparande, frihetssträvande och downshiftande finns både höger och vänster. Grovt generaliserat är det högermänniskor som vill spara pengar för att få personlig frihet och/eller pengar på hög, och vänsterfolk som vill konsumera mindre, för miljön och för att inte utnyttja andra människor. Enligt dessa definitioner är jag mer höger än vänster, men jag sympatiserar med bägge tänkesätten.

Framförallt ser jag inte motsättningen. Om jag plockar äpplen hos en kompis istället för att köpa sydamerikanska äpplen i affären får jag pengar över till annat, miljön mår bättre och min kompis slipper ösa ner ännu fler äpplen i den redan överfulla komposten. Det är ingen politisk handling, min prioteringslista är:

1. Bra för min ekonomi.
2. Hjälper kompisen.
3. Skonar miljön.

Miljön skulle faktiskt inte må ett dugg bättre för att jag intalar mig att listan egentligen är uppochner.

Vidare ser jag inget hyckleri med att en kommunist köper bostadsrätt och sätter sina ungar i privatskola, eller en moderat som tar ut de bidrag han kan. Jo, om de är politiker och heter Lars Ohly och Fredrik Reinfeldt, för då har de faktiskt tagit betalt för att vara förebilder och leva som de lär.

Vi andra har inget ansvar gentemot någon annan än oss själva förutsatt att vi följer lagar och regler. Jag föreslår alla vänstermänniskor att prova aktiehandel och högerdito att gå en kurs på en folkhögskola. Men den som hellre vill peka finger får göra det. Moralister finns både till höger och vänster. Själv är jag mer rakt fram.