När jag gav upp idén om att anordna en
egen gårdsförsäljning ökade jag istället takten i försäljningen på nätet.
Det går iväg lite skräp hela tiden, men nu har jag testat en annan
väg parallellt. Några mil bort kör de ett slags bakluckeloppis en
gång i veckan hela sommaren. Jag kollade om jag kunde sälja honung
där också och det gick fint. Så i helgen packade jag bilen full
med honung och släpkärran full med möbler, porslin, CD-skrivor,
brädspel, ljuslyktor, tavlor, böcker …
Till skillnad från julmarknaderna då
jag mest träffade på professionella eller halvprofessionella
säljare var det lite mer blandat här. En del tycktes åka runt på
hel- eller deltid och sälja hudkrämer, Tupperware eller solglasögon
medan andra verkade sälja av gamla dödsbon eller eget skräp.
Jag har en fot i
bägge lägren. Jag är inte proffs på honung, men det är ändå
ett område jag börjat behärska. Att sälja loppisprylar på
marknad har jag nog bara testat en gång på Täby Galopp. Jag vet
inte vilket som är viktigast, att tjäna pengar eller att bli av med
grejer, men det hänger ju ihop. Det ska löna sig för att kännas meningsfullt, men alternativet är inte riktigt att åka
till tippen. Dels kostar det pengar här i Norge, dels vill jag gärna
veta först att det jag har inte betingar ett värde som gör det
säljbart.
Hur gick det då? Jag sålde nästan
ingen honung, drygt fem kilo för knappt 1500 spänn. Det är pengar, men honung är också en produkt jag vet har ett värde. Då
var det mer glädjande att jag sålde ”skräp” för 2500 kr.
De sju stolarna högst upp på den översta bilden slapp jag köra tillbaka. Mycket husgeråd gick också, sålde t ex
bestick för ett par hundralappar. Och förvånansvärt nog sålde
jag CD-skivor för 310 kr. Jag tog 10 kr/styck och hade lämnat några
hundra skivor kvar hemma som kom med huset.
Hinner jag ska jag klämma in minst en
till sån här dag i sommar. Att fylla släpet blir inga problem.
Bara jag slipper ha det fullt på vägen tillbaka för då kommer jag
att tröttna fort.