Torsdag 19 augusti 2021 rullade jag min
gamla Volvo över gränsen från Sverige till Norge. Det hade redan
aviserats att det nästkommande måndag skulle bli totalstopp pga corona, men
jag var ändå inte säker på att komma igenom förrän jag gjorde
det. Efter ett ”hurtigtest” fick jag klartecken att åka in i
landet. Sedan var planen att hitta ett hus att köpa, alternativt
hyra något, för jag tänkte att åker jag tillbaka utan att ha en
norsk bostad tar det kanske flera år innan jag släpps in igen. Jag
var less på att vänta.
Det gick bra från början. Dagarna
fylldes med husvisningar, jag körde otroligt mycket bil. Det var
varmt ute (jag fick aldrig värmen att funka i den lånade husvagnen)
och gick att hålla sig ren genom att hoppa i sjön. Att laga mat
gick också, även om husvagnsköket gav en del att önska.
Men när augusti gick över i
september, vattnet och kvällarna blev kallare och jag hade förlorat
ett par budgivningar kom tvivlen. I mitten av september åkte jag på
en visning jag trodde skulle bli för dyr. Det blev den, men jag
köpte ändå.
Efter det har jag i tur och ordning
ansökt om uppehållstillstånd, skaffat norska banker, fått norskt
personnummer, startat ett företag, lagt ner mitt svenska företag,
bytt ut mitt svenska körkort mot ett norskt, sålt min svenska bil
till Sverige, köpt en norsk istället, utbildat mig till biodlare
och startat en biodling.
Hur de ekonomiska förutsättningarna i
det nya landet ser ut har jag fortfarande inte riktigt fått kläm
på. Maten är dyrare, skatt på egendom är högre medan skatt på
arbete är lägre. En del grejer är billigare i Norge, en del i
Sverige. Är skillnaden alldeles för stor åt fel håll handlar jag
i Sverige. Men även i Norge går det att hitta människor som
jobbar/säljer lite billigare. Huruvida de betalar skatt lägger inte
jag mig i, jag har nog med min egen.
Fast allt är ju inte pengar (inte ens
i en ekonomiblogg). Jag trivs och har inte besökt Sverige mer än
ett par timmar åt gången sedan ett par dagar förra hösten, då jag
flyttstädade min bostad och skrev kontrakt med en mäklare. Jag vill
bo i Norge och kommer att ha råd att göra det. Alltså fortsätter
jag med det och tar de ekonomiska käftsmällar jag får. I det långa
loppet är jag övertygad om att smällarna hade blivit hårdare i Sverige
och då hade jag inte fått bo i ett land som kallar USB-minne för
minnepinne och alkoläsk för rusbrus. Bara en sån sak!
Intressant inlägg! För att vidga perspektivet något - hur ser du på att bo i Norge jämfört med Sverige? Med utgångspunkt i den, enligt mig i alla fall, negativa samhällsutvecklingen i Sverige? Vad är det som är bättre i Norge i det perspektivet? Anledningen till mitt intresse är att även jag går i tankar på att flytta. Norge och Finland delar första plats vad gäller potentiellt framtida land att bosätta sig i. Allt gott! Anders
SvaraRaderaNu ska sägas att jag flyttat från svensk huvudstadsförort till norsk landsbygd, men det är som natt och dag. T ex bytte jag ut mina ytterdörrar för två veckor sedan, men det var först igår jag satte i nya lås. Jag har alltså lämnat helt olåst när jag varit hemifrån, vilket någon gång varit en hel dag.
RaderaNär två kvinnor i Norge oberoende av varandra dödades inom några dagar gjorde VG:s Krimpodden en extrasändning. I det här landet är nämligen mord fortfarande något extraordinärt.
Jag funderade också på Finland och tror att det är likvärdigt ur ett säkerhetsperspektiv. Samtidigt ser jag oroväckande tendenser att Finland vill bli som Sverige på många sätt. Norge ÄR på många sätt som Sverige, men är det något politikerna och folket är ense om så är det att undvika "svenske tilstander".
Ja, såklart finns det betydande likheter mellan Norge och Sverige. Det är ju faktiskt en av anledningarna till att jag kan tänka mig att flytta till Norge. Har dock uppfattat att norska politiker inte är fullt lika verklighetsfrånvända som dess svenska motsvarigheter. Just våra politikers oförmåga gör att jag ser mörkt på framtiden här. Tillåter man det delas ut uppehållstillstånd i Sverige i en omfattning som per år innebär ett nytt Södertälje, och då främst för människor från några av världens mest dysfunktionella och våldsamma länder, så förstår man inte vad det faktiskt kommer att innebära för landet. Jag tror t.o.m. att politikerna har låtit problemen växa sig så stora att de inte längre vet hur de ska komma tillrätta med dem.
RaderaHar även från annat håll att Finland håller på att ändras och bli mer likt Sverige. Mitt intryck är dock att finnar är mer realistiska och inte så naiva/bortskämda som många svenskar är. Även deras politiker verkar ha en nyktrare syn på verkligheten jämfört med svenska politiker.
Norska politiker är definitivt mindre verklighetsfrånvända. Här finns t o m en och annan politiker som - tro det om ni vill - haft ett riktigt jobb.
RaderaNär jag skrev att Norge och Sverige liknar varandra var det mest som jämförelse med Finland. Jag tänker att norsk politik är skrämmande lik svensk, men alla är överens om att Sverige på många sätt är ett skräckexempel. Finland har delvis en rimligare politik, men där upplever jag inte alls att man skräms av Sverige - och det skrämmer mig.
Grattis, jag tror du kommer att trivas som fisken i vattnet.
SvaraRaderaNär jag jobbade där ringde en kompis och beställde pizza och pa förfragan om den skulle vara stor eller liten sa jag stor saklart. Da hörde kompisen i luren pizzabagaren skrika "en stor capricciosa, vi har en skrubbsulten svenske pa linjen". Haha.
Sag pa twitter att du fatt bi-verkningar av honungstillverkningen :).
Annika
Där har vi en nackdel med Norge. En pizza på stan kostar minst 200 kr. På ett lite bättre ställe och med en läsk till kan det säkert bli 300 kr. Inte för att jag köpte pizza särskilt ofta i Sverige, men här känns det helt otänkbart att äta ute överhuvudtaget.
RaderaJa, jag fick ett "Michelinfinger" av ett bistick igår. Tyckte att det blev lite bättre på kvällen, men nu är det värre igen, och idag ska jag gå igenom minst två kupor :(
Jag får stora svullnader och det kliar enormt av både bi och myggstick. Men 2-3st tabletter av vanlig receptfri allergimedicin så blir det inget alls av det...
Radera// Biodlaren
Jag borde kanske testa det. Min biodlarguru sa att för honom slutade det efter 2-3 år och hittills är det bara ett par gånger det blivit ett reellt problem i vardagen. Nu fingret och för ett par månader sedan när foten svullnade upp. Då skaffade jag högre stövlar och fuskar aldrig med det. Den här gången blir det till att uppgradera handskarna.
RaderaDet handlar inte bara om ekonomi, utan som i mitt fall mer om det förlorade förtroendet för staten Sveriges förmåga att få ordning på samhället, och skapa förutsättningarna för en hållbar ekonomi. Borträknat pensionärer och sjuka, är det en halv miljon bidragstagande vi är uppe i? Den siffran kommer aldrig att sjunka, never ever, särskilt inte med nativiteten i vissa redan nu kostsamma befolkningsgrupper.
SvaraRaderaDet enda som håller mig kvar är en nära släkting. När det tar slut säger jag tack och adjö Sverige, trevligt att råkas. Grundar redan nu med språkstudier (ett absolut krav; man måste kunna språket i landet man vill bo i) och lägger till fler färdigheter som går att tjäna pengar på i mitt nya land.
Ha det så roligt, ni som blir kvar.
Jag kör på samma spår. Grundat med språkstudier, håller på att försöka ta mig igenom extremt rigorösa anställningsintervjuer för tillfället. Planen är att lämna landet under hösten, hade planerat att lämna redan år 2020 men det kom något virus emellan. När jag väl lämnat landet tror jag aldrig att jag kommer överväga att återvända, annat än för korta besök hos släkt och vänner.
RaderaAbsolut, ekonomi är viktigt, men att bo i ett land där man saknar förtroende och framtidshopp går inte att värdera i pengar. Till slut kändes allt meningslöst. Jag väntade in min mors död (hon hade velat följa med, men obotlig cancer kom emellan). Hade det inte varit för Covid hade jag kommit iväg månaden därpå.
RaderaKlokt med språkstudierna. Det är ju något som går att förbereda utan att ens lämna landet. Jag lyssnade på poddar, läste artiklar och böcker på norska så att jag var en god bit på väg redan när jag kom hit. Tycker att det har varit till god hjälp, och då är ju ändå inte norska det svåraste språket att förstå (och norrmännen förstår svenska ännu bättre).
"Jag väntade in min mors död (hon hade velat följa med, men obotlig cancer kom emellan)."
RaderaBeklagar. Förlorade själv min far i cancer. Han blev bara 50. Läkaren förklarade det med otur (i celldelningen).
Min mamma blev 83, hade rökt i många år (men slutat) och fick lungcancer. På det sättet inte samma tragedi, men med så mycket elände hon gått igenom hade jag önskat att hennes självuppoffrande person hade fått några fina år till. 50 är ren katastrof. JAG är 50 och hoppas ha halva livet kvar.
RaderaJag lämnade Sverige kort efter examen. 16 år sedan nu. Har helt klart gjort livet bättre på alla möjliga sätt inklusive ekonomiskt. Är ekonomiskt oberoende nu, hade varit mycket tuffare att uppnå om jag stannat.
RaderaOch det är kul att testa på att bo på lite olika ställen. Schweiz var väl objektivt bäst, höga löner, högt välstånd, tryggt, effektiva institutioner, men västafrika som jag bor i nu är mycket mer spännande, och med mer möjligheter.
Kul att höra! Det som skrämde mig med mer exotiska länder var att jag ville starta och driva företag. I Norge eller något engelskspråkigt land hade det känts görligt. På tyska mer tveksamt och för mig helt obekanta språk som t ex i hela Östeuropa kändes det riktigt svårt.
Radera"50 är ren katastrof. JAG är 50 och hoppas ha halva livet kvar."
RaderaDet är en ren katastrof även om min pappa beskrev det som att han hade dragit en nitlott i livets lotteri. Inte för att skrämma dig men kan tillägga att han levde hälsosamt, cyklade till jobbet (ca 2x30 min), påtade i trädgården, åt hemlagad husmanskost och mycket frukt och bär, rökte inte, överkonsumerade inte alkohol mm. Ändå gick han från fullt frisk till stendöd på mindre än 1,5 år. Otur, som sagt. Lärdomen som jag drar av detta är att livskvalitet varken har med sparsamt eller slösaktigt leverne att göra utan med att dagligen unna sig mikropauser på några sekunder till några minuter under vilka man försöker njuta av att t ex se dagen gry, regnet strila ner från himlen, en kopp kaffe vid köksbordet eller ett bi pollinera en blomma. Buddhisterna hävdar att livet utspelar sig här och nu. Jag tror det ligger något i det. Spara eller slösa kan du göra bäst du vill.
"... men västafrika som jag bor i nu är mycket mer spännande, och med mer möjligheter."
RaderaHåller med. Somalia är underskattat. Har blivit så mycket lugnare här sen klanerna flyttade till Sverige.
Fast Somalia ligger ju i Östafrika kom jag på. Doh!
RaderaJa, man vet aldrig när det ska ta slut. Kanske är tur det.
RaderaJag förstår om du inte vill lägga ut din adress på bloggen :) Men kan du ge en hint om du bor i södra eller norra delarna av Norge? Jag tänker på kyla och kostnader för uppvärmning på vintern. Hade du själv nåt önskemål?
SvaraRaderaNej, helst inte. Jag brukar säga i mitten. Jag hade absolut önskemål och hamnade inte alls där jag hade tänkt mig. Och något jag inte förstått från min plats i platta Sverige var att även höjden över havet gör stor skillnad för temperaturen och det finns ju fjäll utspridda över nästan hela landet.
RaderaKul att höra att du trivs så långt. Är ganska nyligen hemma igen efter en bilsemester i Norge och några intryck jag fått med mig är följande:
SvaraRaderaDet är så otroligt vackert i Norge att i stort sett varenda plats vi besökte hade varit Sveriges största turistattraktion om det låg här medan det i Norge fanns tusentals platser som var ännu vackrare.
I varenda litet samhälle finns minst en välsorterad mataffär. Hittade även obemannade affärer med utbud motsvarande en ICA Nära i Sverige, enda registreringen var att blippa bankkortet för att gå in, sedan litade de helt på ärligheten.
Varenda människa vi träffade var otroligt trevliga och hjälpsamma.
Trafiken flöt oerhört mycket bättre än i Sverige, är det 80 så kör alla 80. I Sverige kör hälften för sakta och hälften för fort vilket leder till massa farliga och onödiga omkörningar.
Sen finns det såklart vissa saker som kan upplevas som sämre, ett annat utbud i mataffärer och dyrare mat i det stora hela. Men vi upptäckte att sportaffärer hade ett stort utbud som var betydligt billigare än i Sverige och shoppade både friluftskläder och fiskedrag.
Kan mycket väl tänka mig att flytta till Norge, frågan är bara vilken ort i Norge.
Ja, det känns som att en norrman med god smak dragit landsgränsen. Hundra meter in i Norge är det banne mig alltid finare än hundrameter in i Sverige vid samma gräns.
RaderaJag har sett sådana där obemannade butiker även i Sverige. Men häromveckan hyrde jag en liten grävare och behövde inte ens visa leg eftersom de hade min mejladress. Det tror jag inte hade hänt i Sverige.
Hjälpsamheten är slående. Ibland tänker jag att jag bara haft tur när alla hjälper till, men det måste finnas en gräns för turen.
Trafiken är märklig. Å ena sidan tycker jag att norrmän kör som dårar (många av 80-vägarna kräver rallykunskaper för att hålla 80 på), men jag har aldrig drabbats av att någon lagt sig fem meter bakom mig och blinkat med helljus. Det hände åtminstone varje månad i Sverige.
Har hört andra säga att sportkläder är billigare i Norge. Har själv inte hunnit se om det stämmer för jag har inte behövt något.
Heter man Brumund Dal finns det väl bara en ort att välja på ;-)
Efter att bott i Norge i ganska många år hävdar jag att det ni beskriver ovan inte handlar om Sverige/Norge utan om stad/landsbygd.
RaderaDet finns absolut en sådan aspekt på det. I alla fall när det gäller trygghet, men det vi beskrivit i just denna tråd är att Norge är vackrare än Sverige, att det finns obemannade butiker i bägge länderna, att trafikrytmen är lugnare och att sportkläder är billigare i Norge. Inget av detta skiljer sig väl för stad/landsbygd mer än möjligen att det är vackrare på landet?
RaderaJag tror er oro för samhällsutveckling i Sverige är rätt överdrivit - visst finns det problem men det är ju inte svårt eller farligt att bo i Sverige. Men som inflyttade från England för många år sedan så kanske jag ser det med andra ögon bara
SvaraRaderaDet finns nog farliga och mindre farliga platser i alla länder, men i min förort upptäckte jag att jag gick från att kunna besöka hela kommunen när som helst till att börja undvika vissa platser vissa tider, sedan alla tider, och till slut var jag på min vakt överallt vissa tider. Så ville jag inte leva, men visst hade jag kunnat flytta inom landet. Frågan är bara hur länge det dröjt innan jag känt likadant där. För det sitter inte bara i mitt huvud:
Raderahttps://www.svt.se/nyheter/inrikes/bra-presenterar-studie-om-dodliga-skjutningar
https://www.forskning.se/2020/01/21/varfor-skjuts-det-sa-mycket-i-sverige/
"Hard times create strong men, strong men create good times, good times create weak men, and weak men create hard times."
RaderaJag tror vi är i slutändan på den där cykeln just nu. Våra kära politiker kommer inte att kunna vända något av alla problem de skapat, och som får mig att lämna landet. Åtminstone inte inom de kommande 20 åren.
Det kommer att bli värre innan det blir bättre.
Jag vet inte var i cykeln vi är, bara att det är punktering på bägge hjulen och kedjan har hoppat av.
RaderaJag har full förståelse för att många väljer att stanna kvar i Sverige. Man har jobb, familj, nätverk osv. Enda gången jag tröttnar är när folk kallar mig svikare och säger att de själva "stannar och kämpar". Då brukar jag fråga på vilket sätt den där kampen bedrivs. Har inte fått några svar, men det verkar som att det främst handlar om att dela samhällskritiska länkar på Facebook. Den "kampen" kräver knappast fysisk närvaro.
" Då brukar jag fråga på vilket sätt den där kampen bedrivs. Har inte fått några svar, men det verkar som att det främst handlar om att dela samhällskritiska länkar på Facebook. Den "kampen" kräver knappast fysisk närvaro." Känner igen mig i det där, fast då främst från vänner som upplever sig tillhöra god Vänster. De "engagerar sig politiskt" och när jag ställer följdfrågor visar det sig ett det politiska engagemanget handlar om att de lajkar på vissa FB-konton. Upp till var och en att leva sitt liv på det sätt som känns rätt för en. Virtue signalling känns sååå 2017.
RaderaVet inte om det skiljer mellan vänster och höger eller ens är specifikt för politik. Jag tror att alla som annonserar ett event på Facebook får räkna med att för varje 50-100 som säger att de ska delta kommer en person att göra det. Övriga är med i anden.
RaderaVi var också till Norge på minisemester i somras. Bodde två nätter i Koppang och hann med en dagstur till Sunndalsöra, för att få se en fjord. På hemvägen följde vi landsvägen längs älven Glomma till Kongsvinger. Instämmer med alla andra att det är otroligt vacker natur. En sak som slog mig var att alla villor/småhus hade träfasad, såg inte en enda tegelvilla längs vägarna vi åkte. Gäller detta för hela Norge?
SvaraRaderaJag har inte järnkoll på norsk geografi, men det låter som en skapligt lång dagstur. Hoppas fjorden var värd det :)
RaderaDet har du nog rätt i! Liggande träpanel i västra Norge, stående träpanel i östra, och inte mycket tegel.
Fjorden var fantastiskt fin, resans höjdpunkt. Det blev 162 mil på 3 dagar. Bilkörning är inte min favoritsyssla, men norska landsvägarna var en positiv upplevelse. Speciellt bra var att det var 80 km/h. precis lagom fort enligt min mening.
RaderaKul att få medhåll i min "spaning" om träfasader på norska villor.
Jag gillar också 80-vägarna.
RaderaMedhåll får du absolut, jag har bara inte tänkt på det.
Växlingskursen NOKSEK (vv) var ju ett bekymmer då vanliga bankers avgifter var otrevligt höga - om jag förstod det rätt skulle du ta in offerter för att växla engångsbelopp, men hur har det gått?
SvaraRaderaBla så indikerades att Anordnet med sitt valutakonto
"får du en kurs som skiljer sig med 0,075 procent mot den kurs vi får hos vår underleverantör"
så jag antar att det är den nivån du siktar mot?
Tyvärr inte helt klart än. Eller tyvärr? Jag växlar hela tiden med folk för att slippa växlingsförluster. Samtidigt vill jag bli färdig med det.
RaderaTvå lite off topic frågor:
SvaraRaderaOM du skulle ändra dig i framtiden och vilja bli svensk medborgare igen. Är det en enkel process eller får du ställa dig i kön med alla andra som vill bli svenskar.
Går det att ha både norskt och svenskt medborgarskap?
Jag är svensk medborgare. Har bott för kort tid i Norge för att ens ansöka om norskt medborgarskap. Men det krångliga i processen tror jag inte ligger där utan på ifall jag skulle vilja skriva mig i Sverige igen. Jag har förstått på andra svenskar som flyttat tillbaka att det är mycket som är krångligt för att komma tillbaka in i systemet, särskilt om man vill ha föräldrapenning, barnbidrag och sånt.
RaderaDet går att ha dubbla medborgarskap (svenskt/norskt), men jag ser inte riktigt poängen. Eller logiken, väljer jag att ansöka om medborgarskap i Norge är det ju inte för att få behålla mitt svenska.
Det fattas bara att en person som Clark Olofsson får återta sitt svenska medborgarskap men inte Sparo. :)
Raderahttps://www.expressen.se/dinapengar/clark-olofsson-ater-svensk-medborgare/
Jag vet inte om de kan neka en svensk från att bli svensk medborgare. Hur som helst är jag ju redan det.
RaderaOk. Så det är själva utskrivningen från Sverige som kan bli ett problem om man vill skriva in sig i Sverige gen? Har precis börjat kolla på detta men är inte främmande för att testa ett annat land framöver. Valresultatet kommer bli en vattendelqrna. För sitter Morgan och Annika med i nästa regering är det nog kört för Sverige....
SvaraRaderaJa, som jag förstått det. Jag har ju aldrig provat själv, men de jag pratat med och hört om som upplevt det som jobbigt har hela tiden varit svenska medborgare så då är det bara själva mantalsskrivningen som gjort det krångligt.
RaderaÅ andra sidan var det krångligt att skriva sig i Norge också, särskilt när jag inte tillhörde standardgrupperna som antingen hade norsk arbetsgivare eller norsk sambo, utan hade för avsikt att försörja mig själv och starta företag här. Har man marginaler och är tillräckligt envis går det mesta.
Jag har hört andra resonera så, men jag såg ingen större skillnad mellan regeringen Reinfeldt och regeringen Löfven. På samma sätt kan jag inte tänka mig att det spelar någon roll om statsministern heter Andersson eller Kristersson. Ingen av dessa är eller har någonsin varit intresserade av att göra Sverige till ett bättre land.
Tar man en anställning (eller har pension) så man betalar inkomst av tjänst, är det lätt att komma in i systemet. Både i Norge och (tillbaka till) Sverige.
RaderaJag har hört annat när folk exempelvis skrivit in sig på svenska Försäkringskassan efter år av utlandsboende, men jag har som sagt inte testat det själv och hoppas slippa det.
RaderaSkönt att du trivs. Du verkar ha hamnat helt rätt.
SvaraRaderaDet är nästan så jag tycker att bloggen har blivit lite mer positiv under den senaste tiden. Undrar om det finns ett samband =)
Det hoppas/tror jag att det har.
RaderaFlyttade du till Norge pga att det är för mycket våld i Sverige? Om inte varför flyttade du? Är bara lite nyfiken.
RaderaLite olika skäl, men den aspekten fanns definitivt med. Jag bodde i ett område där jag definitivt inte hade velat bo kvar pga stök, personrån, knivslagsmål, skjutningar mm.
RaderaFrågan är om du inte lika gärna hade kunnat flytta till ett hus ute på den svenska landsbygden som att flytta till Norge? För stök, personrån mm är väl framförallt ett storstadsproblem. Du hade nog lika gärna kunnat flytta till ett hus utanför Storlien, Fjällnäs eller Charlottenberg.
RaderaJag antar att det var viktigt för dig att flytta från Sverige av principiella skäl. Ekonomiskt tycks det inte vara bättre för dig i Norge än i Sverige.
RaderaJag tror att den svenska ekonomin kommer att krascha och då hjälper det inte var du bor. När jag behövde vård var köerna årslånga och de lär inte bli kortare. Så jo, på sikt tror jag att även detta är gynnsamt, men troligen hade det funnits tio andra länder som hade varit att föredra, strikt ekonomiskt.
RaderaSnart får du byta från "bittermicke" till "mjukismicke" :)
SvaraRaderaSå illa tror jag inte att det ska behöva bli. Men jag har egentligen aldrig känt mig som en särskilt bitter person. Det är åtminstone mitt mål att se möjligheter och göra det bästa möjliga av läget istället för att gräva ner mig.
RaderaJa du Sparo. Du och framlidne Moltas Eriksson har dragit helt olika slutsatser om vad Norge är för ett land.
SvaraRaderaDet har vi definitivt, även om jag tycker att rimmet "en hopplös håg och en panna som är låg" fortfarande håller.
RaderaKänner dina nya landsmän till vad man säger om dig hemma i Sverige? "Man kan ta Sparo ur betongförorten men aldrig betongförorten ur Sparo".
SvaraRaderaDet gör de nog inte, för det gör inte jag heller.
RaderaJag måste ha förväxlat dig med en gangsterrappare.
RaderaLätt hänt.
RaderaSå spännande och modigt gjort av dig! Vi var och letade "hytte" i Norge i juni, med långsiktig tanke att vi kommer att bosätta oss där framöver! Vi letar vidare, ska ta en tur till i höst. Men: jag är jätteintresserad av om de har något liknande skattevänligt som ISK eller Kapitalförsäkring. Så att man slipper betala 30% vinstskatt när man tar ut pengar framöver? Vet du möjligtvis något om det?/Camilla
SvaraRaderaNorge har ASK, aksjesparekonto. Det är fortfarande hög skatt, men inte förrän du tar ut pengarna. Alltså kan du köpa en aktie, sälja den och köpa en fond för pengarna osv, och först när du behöver använda dem skattar du. Fast först när du tar ut mer pengar än du satt in, så sätter du in hundratusen på din ASK kan du ta ut hundratusen skattefritt. Ungefär så, mer info här:
Raderahttps://www.skatteetaten.no/person/skatt/hjelp-til-riktig-skatt/aksjer-og-verdipapirer/om/aksjesparekonto-ask/
Lycka till i jakten, hoppas ni hittar något!