Ät blast

Jag hade en diskussion med en kompis om ifall man kan torka stjälken på libbsticka. Jag är fortfarande inte helt säker på om det är värt mödan, men det är hur som helst självklart för mig att den ska ätas eftersom det är mycket mat. Hackad och stekt eller som ingrediens i en sås funkar stjälken utmärkt. Jag ska testa att göra soppa på den också.

Det slår mig att det är mer som bör ätas och som många kastar. Själv vill jag slå ett slag för att finhacka roten på gul lök. Där är det inte mycket som behöver kasseras. Blast är också ätlig. Inte all blast, men bara för att man odlar för frukten är det inget som säger att inte bladen kan ätas. Jag hittade en artikel i Land där man exemplifierar.

Några av förslagen var okända för mig, t ex att man kan äta morotsblast och blomkålsblast (även om jag tror att det i bägge fallen är en fördel ifall man odlat dem själv, för Gud vet vad de annars kan ha sprutats med). Rödbetsblast visste jag funkar. Har inte testat själv, men de lär påminna om spenat. Att någon kastar den gröna delen av purjolöken eller bladen på stjälkselleri var mer otippat.

Mest matslöseri tror jag att vi finner på djur (som jag själv inte äter och därför vet rätt lite om). De flesta vet att det går att koka fond på köttben eller fiskhuvuden, men det är nog få som gör det. Inälvsmat är inte heller poppis i vår del av världen, trots att det finns mycket nyttigheter där.

Vare sig det handlar om blast eller grisknorr kan vi nog alla äta lite mer och kasta lite mindre av det vi skördat, slaktat eller köpt.