Självpåtagen ”skuldsanering”

Jag föreslog en gång att man bör testa att avstå ett och annat ett tag, som kaffe eller bekvämlighet. Bara för att se om det går och förhoppningsvis lära sig något längs vägen. Den ultimata uppoffringen i vårt samhälle är ju annars att avstå pengar.

”Nej tack, fullt på kontot.”

Jag menar inte att man ska ”vaska” dem, tvärtom! Det pratas ibland om existensminimum, men få har testat att frivilligt leva utan överflöd. Det fanns ett tv-program som hette Den hemlige miljonären, där rika gick undercover i ”samhällets bottenskikt” under några dagar och levde då själva på nästan ingenting, men en vecka tror jag alla skulle klara.

Annat vore det med några år eller ens ett kvartal. I en perfekt värld tror jag att det vore bra för alla att uppleva ekonomisk fattigdom. Och så borde det ju vara. Flyttar man hemifrån när man är runt 20 så har man inga stora inkomster samtidigt som man ska bygga sig ett hem. Men det blir väl sällan så.

Studenter kräver subventionerade studentbostäder på gångavstånd från skolan, tar vid sidan av studiebidraget ut fullt studielån, får ekonomiskt bistånd av sina föräldrar och gnäller ändå över att de inte har råd att äta. Sedan växer de upp, får jobb och fortsätter gnälla. Då för att det trots heltidsjobb är helt omöjligt att spara ihop till en buffert.

Innan jag sprang maraton kändes det hysteriskt långt att springa över fyra mil utan uppehåll, men när jag väl hade gjort det en gång blev det helt rimligt. På samma sätt tror jag att det blir otroligt mycket lättare att leva snålt och spara undan pengar om man redan har provat.

En del gör det i omvänd ordning.

Fler erfarenheter ger ett rikare liv, även obehagliga och negativa erfarenheter. Och är det inte så med det mesta som verkar jobbigt, att när vi väl prövat upptäcker vi att det där var inte så farligt, samtidigt som det lär oss att uppskatta ett bättre liv. Ingen uppskattar hälsa lika mycket som den som varit sjuk eller frihet som den som varit ofri. Jag tror att det är samma sak med pengar, att den som badat i dem hela livet inte uppskattar dem lika mycket som den som testat att inte ha dem.