tisdag 19 december 2023

Upphandling och nedmontering

Inställda bussar pga förarbrist. Den har vi hört tidigare. I stort sett vartenda år i varenda kommun. Och inte bara för kollektivtrafik, det kan gälla sophämtning, barnomsorg eller vad som helst.


Ursäkta, går den här via slussen?

Först gör kommunen, regionen eller staten en offentlig upphandling och den som lägger det lägsta budet vinner. Sedan visar de sig inte kunna driva verksamheten för de pengar de har sagt. Besparingar gör att arbetsvillkor och löner blir för dåliga för att få folk att jobba för dem. Och så ställs delar av verksamheten in, åtminstone om de inte får ännu mer pengar.

Nästa år görs en ny upphandling, samma företag som tidigare visat sig oförmögna att driva verksamheten tävlar om vem som ska få förtroendet den här gången. Det enda man kan vara säker på är att företaget som säger sig göra det billigast inte kommer att lyckas fullt ut, och så börjar det om. Företaget skyller på ökade priser (som de borde ha tagit höjd för i sitt anbud), politiker skyller på företagen, trots att de måste ha vetat att det inte skulle funka, men hade de sagt något hade inte deras egen budget gått ihop, så då låtsades man och säger i efterhand att man inget visste.

I andra länder får såväl politiker som privata företag som åtagit sig att driva skattefinansierad verksamhet stå till svars när det går åt skogen och tredje man drabbas. I Sverige händer ingenting och då är det inte så konstigt att historien upprepar sig. Antingen får man börja ställa krav, eller också får väl stat och kommun driva verksamheterna med egen personal. Inte för att det heller brukar funka, men något måste göras.

18 kommentarer:

  1. Problemet är att man ofta inte kan ställa nödvändiga krav i upphandlingar, eller gå på tidigare prestationer, för då diskriminerar man möljiga anbudsgivare enligt juristernas (och vissa företags) normaltolkning av LoU.

    Detta vet företagen och många utnyttjar det genom att överklaga tilldelningsbesluten och upphandlingarna måste göras om, eller blockeras tills ärendet avgörs i förvaltningsdomstolen. Eftersom ingen vill vänta i flera år på sina avtal, eller göra om upphandlingen gång på gång, leder det i praktiken till att kraven blir mindre strikta över tid.
    Skönt att inte längre jobba med sånt, det var oerhört frustrerande att veta vilka krav som behövde ställas, men inte kunna ställa dem.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och då anser jag att det borde vara fullt legitimt att diskriminera den som diskvalificerat sig själv tidigare. Ändra de lagar som behövs.

      Det är lite som att idrottsmannen som blir nästsist inte kommer att bli uttagen till landslaget igen.

      Radera
  2. Japp, här i Stockholmstrakten har pendeltågen haft "peronalbrist" i över ett år vid det här laget. Det är totalt oförutsägbart om man kommer till jobbet i tid eller inte. Eller om tåget ens går.
    Nu verkar det dessutom vara vagnbrist för att underhållet inte hinns med.

    Tack och lov för arbete hemifrån.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och är det inte det är det kopparstöl... Jag menar, "signalfel". Jo tack, Stockholms pendeltrafik har jag utsatts för så det räcker.

      Radera
  3. Åkte tåg tur och retur i somras. Kom fram på utsatt tid trots massor av byten och var supernöjd. Tänkte att jag borde åka tåg betydligt oftare.

    Men när jag skulle åka tillbaka....

    Först var det tekniskt fel på vårt tåg, så det blev avstigning och sen buss. Den kom fram för sent till nästa byte, så det blev väntetid en timme i en öde håla.

    Nästa tåg blev stående ute på en slätt, det var tydligen folk på spåren.

    Vi hann inte fram till nästa byte, så det blev återigen en timmes väntan.

    Sista sträckan var det återigen folk på spåren och därefter signalfel, så ankomsttiden som redan flyttats fram flera timmar blev ännu senare.

    Så nu lär det nog dröja tills nästa tågresa.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det blir ju tyvärr resultatet. När jag åkte runt och uppträdde kände jag mig tvungen att boka tåg med flera timmars marginal och ändå hände det att det blev lite spännande. Det kändes fel att ta flyg från Stockholm till Göteborg och Malmö, men tidspassningen kändes betydligt säkrare där än på tåget.

      Radera
    2. Jag kommer ihag när jag akte fran Rotterdam till Paris med TGV-taget. Det gick som taget kan man säga, till skillnad fran när jag skulle aka fran Gävle till Stockholm och det var flera timmars väntetid och ingen information, och det var nästan 20 ar sen.
      /Annika

      Radera
    3. Den svenska tågtrafiken var verkligen skitdålig även för tjugo år sedan. Det var då jag åkte som mest och det var väldigt sällan allt klaffade.

      Radera
  4. Till råga på allt så handlar det om över 20 miljarder per år i ökade kostnader sedan LoU infördes, enligt en studie för några år sedan. Det enda som kan slå LoU är det som kallas OPS - offentlig privat samverkan - vars avart vi fick se följderna av i samband med bygget av nya Karolinska. Jag ryser bara jag tänker på det.
    /Christoffer S.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det kallas för korruption. Det är satt i system. Det är oerhört förmånligt för vissa, därför vill de att det ska få fortsätta.

      Radera
    2. Ja, det är inte utan att man ibland undrar om svenska politiker har schweiziska nummerkonton.

      Radera
  5. När järnvägens infrastruktur bygger på att reparera exempelvis växlar med 30 år gamla reservdelar istället för förebyggande insatser INNAN något går sönder … då blir det som det blir. Simhallar som kostar en MILJARD kronor. Skolor där lärare inte kan tala svenska. Gäng som tillåts infiltrera politiska partier och kommunala nämnder. Helvete vad skönt det ska bli att flytta härifrån.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vart ska du flytta?

      Radera
    2. Ja, det är mycket som går åt fel håll. Och nästan ännu värre, få bryr sig eller reflekterar över att det är så.

      Radera
  6. Oj, finns mycket att peta på i den där artikeln...

    1. Är det verkligen ett framtidsyrke?
    Hur många år kommer det att dröja innan delar av kollektivtrafiken automatiserats? 10? 15? 20?
    Garanterat kommer spårvagnarna att automatiseras först. Det borde vara fullt möjligt inom 5 år, om man bara vill. (T.ex. Yurikamome har varit i bruk sen 28 år tillbaka, helt automatiserat. Borde gå att implementera liknande system på gatorna i Sverige nu, nästan 30 år senare.)
    Jag tippar på att inom 20 år är det mesta automatiserat. Det är ingen jätteavlägsen framtid. Vad tror ni andra?

    2. Ett yrke som verkat locka nysvenskar historiskt. Ändå personalbrist trots att det borde finnas otroligt stor kompetentspool att fiska personal från. Konstigt.

    3. Ett lösningsförslag... Särskilt i en tid med s.k. delade turer. Nolla skatten för pensionerade chaufförer som har lust att jobba deltid, kanske 10-20 timmar per vecka, för att stärka upp behovet när det är som hetsigast, dvs. rusningstrafiken på morgonen och eftermiddag/kväll.

    Varför kan man inte försöka komma med lösningar? Svenskarna är otroligt apatiska och handlingsförlamade.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Automatisering som inte kräver mänsklig fysisk övervakning tror jag ligger ganska långt borta, men jag kan ha fel.

      Jag tror att det är rätt strikta regler på hur gammal man får vara som busschaufför, ens för några timmar, men jag vet inte om de är lagstadgade eller skapade av bussbolagen själva.

      Radera
    2. Ah, spännande! Det har tydligen tagits upp av DO, att Keolis inte tillåter chaufförer att fortsätta jobba efter 70.

      https://sverigesradio.se/artikel/6117198#:~:text=Diskrimineringsombudsmannen%2C%20DO%2C%20anser%20att%20kollektivtrafikbolaget,%C3%A5ldersgr%C3%A4ns%20nu%20pr%C3%B6vas%20i%20Arbetsdomstolen.

      Mänsklig, fysisk, övervakning. Dvs. någon på plats som drar i spaken om det skiter sig?
      Hm... Personligen tror jag, särskilt om man begränsar till spårgående trafik, att det kan sättas i drift i princip imorgon. Om man bara vill.

      Japanerna har kört Yurikamome i nästan 30 år. Skillnaden mot en spårvagn på en gata är förstås att Yurikamome glider runt på en egen, upphöjd, körbana. Med tanke på teknologin som finns i nästan varenda nyproducerad bil, med automatisk broms osv vid risk för kollision... Tror som sagt att inom 5 år är fullt görbart. Säkert kommer man kräva ett en människa kopplar upp sig och kollar om något går fel, men tror inte det ska behövas en dedikerad person som åker runt med ekipaget. Om viljan finns. Till och med när man räknar in byråkratin som ska mangla igenom förslaget.

      Radera
    3. Jag förstår bägge parter här. En individuell bedömning vore att föredra, men det kan vara svårt att få till.

      Radera