En gång fick jag ett kort i brevlådan
från Posten (inte Postnord, det här var länge sedan). De hade
kontrollvägt två av mina brev frankerade för 20 gram och upptäckt
att de vägde 21 respektive 22 gram, så nu var jag tvungen att
skicka tillbaka kortet med två frimärken på för att mina brev
skulle skickas vidare till adressaterna.
Jag hade inga skäl att betvivla
vägningen, så de var antagligen i sin fulla rätt. Jag blev ändå
irriterad eftersom breven via det vägande postkontoret i stort sett aldrig
kom fram på mindre än en vecka, ibland två, trots att inrikesbrev
på den tiden skulle delas ut nästkommande vardag, och då var det
såklart aldrig fråga om någon återbetalning.
Nu verkar brevbärarmaffian dock ha
tagit det ett steg till genom att kräva mottagaren på
mellanskillnaden för lågt frankerade brev,
samt en ”eftertaxeringsavgift” på 30 kr, högre än portot och
sex gånger mer än mellanskillnaden! Eller ja, de kräver egentligen
inte utan kallar tiggarbrevet för en ”anmodan”.
Nuförtiden har Postnord varannandagsutdelning, att inrikesbrev tar en vecka är nog mer regel än undantag och jag har hört vansinnigt många rapporter om företagets fejkade ”leveransförsök” som slutar med att kunden får hämta paket på ett utlämningsställe trots att de betalt för hemleverans, men sån här skit har de tydligen tid att hålla på med. Eller som presstjänstens anonyme medarbetare skriver:
”Syftet med hanteringen är inte att tjäna pengar på eftertaxeringen, utan att brevet ska kunna nå sin mottagare även när avsändaren har frankerat det med för lågt porto. Det innebär en extra hantering för oss, men är en lösning som gör att brevet ändå kan delas ut. När underfrankering sker systematiskt hanteras det på annat sätt.”
Hos familjen Hagklint i Djursholm kammar de dock noll. På den punkten är familjeöverhuvudet Per tydlig och passar på att ge en känga även till en annan myndighet: ”Det är ju bisarrt. Jag kan inte förklara min känsla. Det låter ju som att skattemyndigheten är i närheten.” Den direkta frågan om att betala efter denna ”anmodan” besvaras: ”Nej, aldrig. Nej, det skiter jag i. Aldrig i hela mitt liv.” Helt rätt!

















