Oftast ligger dagsformen någonstans
mittemellan och då gör jag klokast i att skriva en viss typ av
text. En del texter kan jag skriva i sömnen (jag ska inte ge exempel
utifall att någon kund läser, det vore inte bra för framtida
förhandlingar), men det mesta kräver någon slags intellektuell
nyfikenhet och då är det bra att ha det.
Nu låter det som att jag inväntar
inspiration och det gör jag inte. Tvärtom, kör jag fast är det
ingen idé att sitta kvar med en tom skärm, då är det bättre att
göra något annat. Därför är det bra att jag som egenföretagare
har lyxen av att kunna styra schemat. Många har inte det och jag
undrar ibland vad detta kostar dem, deras arbetsgivare och samhället.
Ny teknik och nya typer av arbeten
innebär att allt fler skulle kunna anpassa jobbet efter hur de mår
och andra yttre och inre omständigheter. Kanske jobba länge vissa
dagar och andra kortare. Hemifrån när det passar och därmed spara
på tid och miljö. Men flexibilitet är ju inte en del av ”den
svenska modellen”. Vägrar inte chefen tänka i nya banor kan man
ge sig tusan på att facket gör det.
Det är nog inte så dumt att stå
utanför arbetsmarknaden. Visserligen har man i princip inget
skyddsnät som egenföretagare, men vill jag jobba arton timmar i
streck eller gå ut och njuta av vädret behöver jag inte fråga
någon om lov eller kolla ifall kollektivavtalet tillåter det.