Något
som kommer upp allt oftare i debatten är att ditten och datten
blivit ”en klassfråga”. Det kan t ex gälla balett eller bostäder. Faktum är att det tycks kunna gälla vad som helst så länge det är
ekonomi inblandat. Det senaste exemplet var Skistar vars dyra liftkort sades vara en klassfråga.
Jag är lite allergisk mot
klassbegreppet eftersom det vanligtvis används av människor som
målar upp bilden av en tid då statare och fabrikörer var relevanta
yrkeskategorier, alltså en forntid passerad med närmare hundra år.
Jag lever i nutiden.
Det vore rimligare att säga att
liftkort och annat är en prisfråga, och att höga priser innebär
att inte alla familjer har råd. Och? Det är något samtiden har
gemensamt med såväl forntid som framtid, att alla inte har råd med
allting. Det är ingen mänsklig rättighet att alla ska kunna bo
eller semestra var de vill, inte ens om det är barn med i bilden.
Det som är nytt för vår tid är
kanske illusionen om att det inte ”ska” vara så. Kanske har
sociala medier byggt upp en bild av att alla har allt, eller så är
det tramsbegreppet ”allas lika värde” som fått människor att
tro att alla borde ha samma förutsättningar till allt i alla lägen.
Går jag till min egen barndom var det fullständigt självklart att en del föräldrar hade bättre jobb än andra, en del åkte på utlandssemester nästan vartenda år, en del hade en ny fin bil medan andra hade en ensamstående mamma som uppenbart slet med sämre ekonomi. Det var inget konstigt, när blev det det?